Har ju anmält mej till organdonationen, men skulle ändå helst vilja att mina barn eller vem som nu är i livet när jag dör bestämmer vad som ska hända med mej och mina organ, chansen finns ju att dom kan vara emot det, och vill inte att dom ska må dåligt p g a att jag ska donaera bort mina organ.... hmm får kolla på det dära mera........

Citat:

Ursprugligen inlagt av Burkas Har ju anmält mej till organdonationen, men skulle ändå helst vilja att mina barn eller vem som nu är i livet när jag dör bestämmer vad som ska hända med mej och mina organ, chansen finns ju att dom kan vara emot det, och vill inte att dom ska må dåligt p g a att jag ska donaera bort mina organ.... hmm får kolla på det dära mera........

Precis, jag håller med. Jag är anmäld och ger tom min kropp till forskning, dock med förbehållet att mina anhöriga kommer vara dem som får avgöra det som de vill "den dagen".

Huvudsaken tycker jag är att man informerar sina anhöriga om vad man själv vill så de inte får dåligt samvete för att de gör fel. Vet man att Hrafnagud gärna ger sina organ till forskningen är det lättare att besluta om det händer något, för då har man redan haft chansen att ta ställning. Sedan är det naturligtvis inte så lätt när det väl händer. Då kanske man fattar ett annat beslut än man gjort när man hade mer distans till det, men det blir ändå lättare att besluta om man vet vad han själv hade velat.

vart vänder man sig om man vill donera sina organ när man dör?

Du anmäler dig till Socialstyrelsens donationsregister. Dit kan man även vända sig om man inte vill donera. Oavsett vilket man väljer bör man ange det för att underlätta för sina anhöriga. Se här:

http://ateism.se/organdonation.html

tack!

Jag har donerat mina organ jag med. Jag har sagt till några av mina närmaste vänner att vad som än händer vill jag inte begravas eller ha kontakt på annat sätt genom kyrkan. Om jag dör före dem vill säga. Jag har så svårt för kyrkan.

Jag har också anmält mig, både till donation och till forskning, och jag tycker att det är jag och inte mina anhöriga som ska få bestämma vad som ska hända med min kropp när jag dör, precis som det är jag som bestämmer vem som får ärva mig efter min död. Det är klart att mina efterlevande antagligen känner att de vill ha en kropp att begrava eller bränna, och det respekterar jag, men inte behöver vartenda organ lämnas kvar för det. Jag skulle bli ganska arg om jag fick veta att någon anhörig inte tänkte låta nåt av mina organ doneras efter min död. Jag tycker faktiskt att det är ganska själviskt att inte donera sina organ. Tanken på att det kan komma nåt gott ur min död, att jag kanske räddar livet på nån, gör mig istället glad.

En fråga som en teist skulle kunna ställa: Vad spelar det för roll för dig vad som händer med dina organ när du är död? Då finns du ju inte längre så vad spelar det för roll?

Citat:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist En fråga som en teist skulle kunna ställa: Vad spelar det för roll för dig vad som händer med dina organ när du är död? Då finns du ju inte längre så vad spelar det för roll?

Det skulle jag besvara med att det stämmer på sätt och vis. Det är nu det spelar roll för mig och det är nu jag donerar min kropp. På samma sätt kan jag glädjas åt att till exempel skänka en slant till någon som lider som jag inte känner och som kanske inte ens bor i samma världsdel som mig.

Citat:

Ursprugligen inlagt av JohnStalberg Citat: Ursprugligen inlagt av PositivAteist En fråga som en teist skulle kunna ställa: Vad spelar det för roll för dig vad som händer med dina organ när du är död? Då finns du ju inte längre så vad spelar det för roll? Det skulle jag besvara med att det stämmer på sätt och vis. Det är nu det spelar roll för mig och det är nu jag donerar min kropp. På samma sätt kan jag glädjas åt att till exempel skänka en slant till någon som lider som jag inte känner och som kanske inte ens bor i samma världsdel som mig.

Jag fortsätter att argumentera "on behalf of the fool" (som Gaunilo skriver i ett verk där han argumenterar mot Anselms gudsbevis):

Men vad spelar det för roll vad som händer med din kropp när du dör? Då finns du ju inte längre. En som lider i en annan världsdel lider ju i alla fall när du lever, men när du är död kan det knappast spela någon roll för dig?

(Jag lyckas nog inte riktigt göra teistens argument rättvisa eftersom de är så dåliga.)

Det du gör är att du återupprepar samma fråga. Så svaret blir det samma. Det är nu jag kan glädjas åt det som gynnar någon annan. Inte när jag är död. Detta oavsett om jag får uppleva det på annat sätt än i fantasin så att säga. Förmågan att se att jag är en del i ett större sammanhang ger mig förmågan att glädjas för saker som kommer att hända, eller som jag tror kommer att hända efter min död. Jag gläds nu, är svaret.

Citat:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist (Jag lyckas nog inte riktigt göra teistens argument rättvisa eftersom de är så dåliga.)

Det kan vara svårt att inta en roll som är något som är motsatt en själv utan att tappa självförtroendet en aning. Det är nog bara naturligt och kanske till och med sunt. ;-)