Kommentera gärna en text jag skrivit om kristen etik.

Medan den som handlar utifrån en rationell etik strävar efter lycka och tillfredsställelse handlar den kristna etiken om att följa absoluta moraliska lagar utifrån Bibeln. Medan den rationella etiken värnar om människans bästa inriktar sig den kristna etiken på att hålla sig väl med den kristna guden och vara honom till freds.

Som Platon konstaterade ställs man här inför dilemmat om huruvida det som enligt Gud är gott är gott för att Gud påbjuder det eller om han påbjuder det för att det är gott. Förklaringen kan inte hittas i ett rationellt resonemang som bortser från Gud, utan kan bara finnas hos Gud själv.

Eftersom reglerna kommer från Gud får de inte ifrågasättas utan ska följas även om dem inte går att försvara rationellt. För att motivera människorna att följa dessa absoluta regler även i situationer då de tycks irrationella har kristendomen olika sätt att få folk att underkasta sig reglerna. Det mest morbida av dessa är naturligtvis hotet om helvetet, en lära som orsakat mycket ångest hos miljontals människor, inklusive små barn, genom årens lopp.

Även för de som är övertygade om att de är frälsta och därmed inte riskerar att hamna i helvetet, och för de kristna som inte tror på helvetet, har kristendomen ytterligare ett kraftfullt vapen, nämligen synd. Att synda är att bryta mot Guds regler och därmed att distansera sig från Gud. Detta vill man naturligtvis inte göra som kristen och känner därför skuld. Att ifrågasätta Guds regler innebär naturligtvis också att man sätter sig upp mot Gud och detta är också något att känna skuld för. Därför måste man undvika rationellt tänkande, en av de förmågor som ligger till grund för en god självkänsla och intellektuell heder.

Den kristna etiken går alltså ut på att genom känslomässig utpressning och hot om straff få människor att vara gudfruktiga. De två första av de tio budorden handlar om Gud själv och indirekt gör även det tredje budordet det. Människan kommer i andra hand och det är inte hennes välbefinnande och lycka utan hennes lydnad mot Gud som är viktigast

Den rationella etiken grundar sig i människans förmåga till förnuftigt tänkande och resulterar i frihet. Denna frihet medför naturligtvis ett stort ansvar. Den kristna etiken bygger på tro och resulterar i lydnad. Den som är lydig slipper ta något personligt ansvar för sina handlingar eftersom han kan hänvisa till att han gjort som han blivit tillsagd. Häri ligger den stora faran med en etik som bygger på auktoritet och tron på det övernaturliga. Det är inte en handlings konsekvenser som är det viktiga, utan om handlingen är rätt enligt guds regler.

Jag skall återkomma med utförligare kommentarer senare. Låt mig nu bara berömma inlägget för dess föredömliga styckeindelning. Det har också precis rätt längd för att vara ett mer ingående foruminlägg. För långa brukar man ofta inte orka läsa.

Väntar ivrigt

Jag erkänner bara en bra sak i kristen moral - idén om att förlåta. Såvitt jag vet finns inte den idén i klassisk antik litteratur. Rätta mig gärna om jag har fel!

Quote:

No man treats a motorcar as foolishly as he treats another human being. When the car will not go, he does not attribute its annoying behaviour to sin; he does not say, "You are a wicked motorcar, and I shall not give you any more petrol until you go." He attempts to find out what is wrong and to set it right.