Hej jag heter Svante och är ny här på webforumet.
Men jag är inte ny som ateist. Jag är uppvuxen i en familj där ena föräldern är troende kristen, dom andra i familjen stort sett "bara" medlemmar i
Svenska kyrkan. Döpt och konfirmerad. Var aktivt troende kristen ett tag i mellersta tonåren, men tvivlade och mådde dåligt innerst inne. Visste sen
inte riktigt vad jag skulle tro. Gick ur kyrkan när jag var 21, men hade kvar en del konstiga religiösa tankar och idéer. Gick med i Humanisterna när
jag var 28. Kom till slut ut ur garderoben med min ateism och humanism (som jag nog hade haft i bakhuvudet rätt länge innan).
Har "alltid" varit intresserad av livsåskådningsfrågor, filosofiska frågor, samhällsfrågor med mera, har tänkt rätt mycket. Är intresserad av lite
allt möjligt. Bor själv i en lägenhet, jobbar som en slags byråkrat och umgås med kompisar. Gillar katter, att läsa serier och skriver dikter. Är bra
på att göra kokosbollar.
Att jag är ateist säger just bara att jag inte har någon gudstro, och jag ser mig i första hand som Humanist. Dock så är det för mig också så att det
är en del av min identitet att jag är ateist. Jag tror ju inte på gud, och om inte annat så måste man bryta den demonisering som många (inte alla)
religiösa gör av oss ateister. Om det inte hade varit så "normalt" att tro på gud så hade det kanske inte funnits ett speciellt ord för oss som inte
tror på gud.
Detta var lite kort om mig.
God Jul på er allihopa förresten!
Har avfallit från kristendomen, jag är ateist och Humanist.