Så länge människorna haft något som liknar ett intellekt har hon tittat upp mot natthimlen och undrat hur tusan allt hänger ihop. Det är inte speciellt svårt att förstå att man rent intuitivt trodde att det fanns någon typ av skapare som låg bakom det hela.

Innan den vetenskapliga revolutionen på 1500-talet hade man en geocentrisk världsbild, och trodde att gud skapat jorden som universums medelpunkt och att allting annat, inklusive solen, kretsade runt oss?

När Nicolaus Copernicus försiktigt påpekade att det kanske var mer logiskt att det i själva verket var vi som kretsade kring solen, höll han på att bli bränd på bål för kätteri. Gud, resonerade man, måste ha placerat det viktigaste, vi människor, i mitten!

Till slut blev bevisen dock så överväldigande att kyrkan inte kunde stå emot den vetenskapliga utvecklingen längre. Ett av de största paradigm skiftena någonsin var ett faktum. Men den naturvetenskapliga revolutionen hade bara börjat.

Knappt hade kyrkan hämtat sig från chocken att vi inte var universums medelpunkt, när en man vid namn Galileo Galilei knåpade ihop sitt första teleskop. Snabbt insåg man att det fanns lite fler stjärnor än de ca 2000 man kan se med blotta ögat. Plötsligt kunde man se miljontals stjärnor, och när teleskopen blev ännu bättre upptäckte man små fläckar som man först trodde var något slags gasmoln. Det var inte gasmoln. Det var andra galaxer som precis som vintergatan hade hundratals miljarder stjärnor i sig.

Snart upptäckte man tusentals, hundratusentals, miljoner, miljarder andra galaxer som var och en hade hundratals miljarder stjärnor i sig. På senare tid har man också upptäckt att det inte är speciellt ovanligt att stjärnor har planetsystem kring sig, och även de mest försiktiga uppskattningarna ger vid handen att det borde finnas flera miljarder planeter där ute med intelligent liv.

De allra senaste forskningsrönen antyder dessutom att vårt universum kanske inte är det enda? En av strängteorins förutsägelser är att det borde finnas oändligt många universum.

Vi var inte så speciella när allt kom omkring.

Detta ställer såklart till det för de som förespråkar en gudomlig skapelse, och att vi människor på något sätt skulle vara speciella.

Bibeln kan ju omöjligt stämma längre. Om Jorden bara är en av flera miljarder planeter i vårt universum som har liv, och om det dessutom är så att det finns ett oändligt antal andra universum. Hur tusan funkar det då?

Placerade gud en Jesus på varje planet? Om nu gud har skapat allt, är det samma moraliska värdegrund som gäller på alla planeter med liv? Hur funkar det på Alpha Centuri där alla varelserna är hermafroditer? Ska man, som man förespråkar i bibeln, ta kål på alla homosexuella där också?

Det finns naturligtvis fortfarande frågor som inte vetenskapen kan svara på. Hur, exakt, uppstod universum, hur bildades livet, hur kan det komma sig att Runar Sörgård fick hångla upp Tilde de Paula? Men det är inte det som är poängen. De små frågetecknen som är kvar är naturligtvis inget bevis på någon gudomlig makt.

Varje intelligent människa som fortfarande är kristen borde naturligtvis revidera sin kristna tro och följa med utvecklingen? men nej.. det har inte hänt. De lever kvar i samma tidsålder som när man trodde att Jorden var universums centrum och att homosexualitet var en sjukdom man kunde bota? I en tid när människor blir allt mer upplysta kommer kristendomen reduceras till en gullig kuriositet, ungefär som jultomten?

nisseland.wordpress.com