Hej

Här är min lilla presentation

Jag heter Amanda och har vuxit upp i en familj där bägge föräldarna är socialistiska ateister. Jag är varken döpt eller konfirmerad, bor i ett litet glesbygdssamhälle där folk tycker att ateister är konstiga..

Jaja, är inte vidare bra på att skriva presentationer.

Hej agalfven

Jag är också uppväxt i ett litet samhälle där den kristna religonen spelade en stor roll. Bägge mina föräldrar var i roten ateister men med en stor skillnad i sin attityd utåt. Min mor var allmänt angelägen om att bevara bra relationer till omgivningen, min far ville på ett mer militant sätt ändra på saker och ting. Resultatet blev en skenhelig kompromiss. Fritt fram för allt ifrågasättande hemma men för att bevara familjens ?värdighet? utåt.

Det höll några år men när jag som sexåring i söndagsskolan råkade blanda ihop Jesus föräldrar med Kronblom och Malin, (seriefigurer från 50-talet), blev det nog det begynnande slutet på min familjs bosättning i denna avkrok.

Jag förmodar att du är mycket yngre än jag och att mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Saker och ting har förändrats. Därför vore det intressant om du kunde formulera mer av dina egna erfarenheter av att tänka annorlunda och leva i ett glesbygdssamhälle.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Thermal Hej agalfven Jag är också uppväxt i ett litet samhälle där den kristna religonen spelade en stor roll. Bägge mina föräldrar var i roten ateister men med en stor skillnad i sin attityd utåt. Min mor var allmänt angelägen om att bevara bra relationer till omgivningen, min far ville på ett mer militant sätt ändra på saker och ting. Resultatet blev en skenhelig kompromiss. Fritt fram för allt ifrågasättande hemma men för att bevara familjens ”värdighet” utåt. Det höll några år men när jag som sexåring i söndagsskolan råkade blanda ihop Jesus föräldrar med Kronblom och Malin, (seriefigurer från 50-talet), blev det nog det begynnande slutet på min familjs bosättning i denna avkrok. Jag förmodar att du är mycket yngre än jag och att mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Saker och ting har förändrats. Därför vore det intressant om du kunde formulera mer av dina egna erfarenheter av att tänka annorlunda och leva i ett glesbygdssamhälle.

Min familj flyttade hit för ca 8 år sedan, det har alltid varit "vi" och "dom". Mina föräldrar har relationer utanför denna trakt därav har dom inget behov av att hålla en "jag är som alla andra" fasad.
Hemma diskuteras det ofta varför folk är så inskränkta på glesbygden.

På skolan där jag gick så ansågs det självklart att man värnade om all svensk kultur, fanns (och finns) till och med inskrivet i skolans vision. Man ansåg att kristendomen var en självklar del i samhället, jag gick i en klass på 20 elever och när det var dags för konfirmation var det endast en annan elev som inte konfirmerades.
Eleverna som konfirmerades fick ledigt två skoldagar för att åka på läger, roligt för oss som var kvar och hade en vanlig skoldag.

Skolan hade runt 300 elever och jag var den enda som inte var döpt.

Man ses ofta som konstig när man ifrågasätter saker och ting, debatterar man hurvida man ska ha skolavslutning i kyrkan med gemensamma böner och psalmer så blir dom flesta sura och säger "men så har det alltid varit, det där förstår du dej inte på".

Folk är tyvärr väldigt inskränkta och allt främmande är farligt.

Åker man hit är det som att färdas bakåt till en annan tid.

Lite skrämmande hur starkt traditioner och gamla värderingar kan leva kvar.

Quote:

Ursprugligen inlagt av agalfven Min familj flyttade hit för ca 8 år sedan, det har alltid varit "vi" och "dom". Mina föräldrar har relationer utanför denna trakt därav har dom inget behov av att hålla en "jag är som alla andra" fasad. Hemma diskuteras det ofta varför folk är så inskränkta på glesbygden. På skolan där jag gick så ansågs det självklart att man värnade om all svensk kultur, fanns (och finns) till och med inskrivet i skolans vision. Man ansåg att kristendomen var en självklar del i samhället, jag gick i en klass på 20 elever och när det var dags för konfirmation var det endast en annan elev som inte konfirmerades. Eleverna som konfirmerades fick ledigt två skoldagar för att åka på läger, roligt för oss som var kvar och hade en vanlig skoldag. Skolan hade runt 300 elever och jag var den enda som inte var döpt. Man ses ofta som konstig när man ifrågasätter saker och ting, debatterar man hurvida man ska ha skolavslutning i kyrkan med gemensamma böner och psalmer så blir dom flesta sura och säger "men så har det alltid varit, det där förstår du dej inte på". Folk är tyvärr väldigt inskränkta och allt främmande är farligt. Åker man hit är det som att färdas bakåt till en annan tid. Lite skrämmande hur starkt traditioner och gamla värderingar kan leva kvar.

Har du eller din familj någonsin funderat på att ?spela med? eller var det tvärnit från första början?

Av ditt inlägg så tyder jag argumentet, "så har det alltid varit?, som en slags konservatism och inte som en övertygelse. Skulle förmoda att det i ditt samhälle finns fler familjer än din egen som egentligen delar era värderingar men som väljer att inte uttrycka sig utåt. Ett dubbelspel som definitivt fanns förr i tiden men som jag numera trodde hade försvunnit.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Thermal Quote: Ursprugligen inlagt av agalfven Min familj flyttade hit för ca 8 år sedan, det har alltid varit "vi" och "dom". Mina föräldrar har relationer utanför denna trakt därav har dom inget behov av att hålla en "jag är som alla andra" fasad. Hemma diskuteras det ofta varför folk är så inskränkta på glesbygden. På skolan där jag gick så ansågs det självklart att man värnade om all svensk kultur, fanns (och finns) till och med inskrivet i skolans vision. Man ansåg att kristendomen var en självklar del i samhället, jag gick i en klass på 20 elever och när det var dags för konfirmation var det endast en annan elev som inte konfirmerades. Eleverna som konfirmerades fick ledigt två skoldagar för att åka på läger, roligt för oss som var kvar och hade en vanlig skoldag. Skolan hade runt 300 elever och jag var den enda som inte var döpt. Man ses ofta som konstig när man ifrågasätter saker och ting, debatterar man hurvida man ska ha skolavslutning i kyrkan med gemensamma böner och psalmer så blir dom flesta sura och säger "men så har det alltid varit, det där förstår du dej inte på". Folk är tyvärr väldigt inskränkta och allt främmande är farligt. Åker man hit är det som att färdas bakåt till en annan tid. Lite skrämmande hur starkt traditioner och gamla värderingar kan leva kvar. Har du eller din familj någonsin funderat på att ”spela med” eller var det tvärnit från första början? Av ditt inlägg så tyder jag argumentet, "så har det alltid varit”, som en slags konservatism och inte som en övertygelse. Skulle förmoda att det i ditt samhälle finns fler familjer än din egen som egentligen delar era värderingar men som väljer att inte uttrycka sig utåt. Ett dubbelspel som definitivt fanns förr i tiden men som jag numera trodde hade försvunnit.

Vi har aldrig ens övervägt att spela med, har ganska radikala föräldrar när det kommer till sånt.

Jodå, det finns allt familjer (men väldigt få) som delar våra värderingar men som spelar med för att dom inte vågar annat.

Tyvärr så stannar många unga kvar här så denna konservatism utrotas heller inte inom en rimlig tid.

Quote:

Ursprugligen inlagt av agalfven Vi har aldrig ens övervägt att spela med, har ganska radikala föräldrar när det kommer till sånt. Jodå, det finns allt familjer (men väldigt få) som delar våra värderingar men som spelar med för att dom inte vågar annat. Tyvärr så stannar många unga kvar här så denna konservatism utrotas heller inte inom en rimlig tid.

Det där med att ta sig ur låsta postioner är knepigt. Personligen har jag misslyckats gång på gång på gång. Hoppas att andra deltagare i detta forum inte bara ägnar sig åt att argumentera mot allehanda tro på gudar, (= lite småtråkigt), utan också inser att det i detta perspektiv också finns ett psykologiskt/sociologiskt problem som måste kunna hanteras.