?Om det inte finns en gud är allt tillåtet? påstås det. Men människans tragiska förflutna, med religionskrig och tyranni, tyder tvärtom på att allt är tillåtet även om det finns en gud. Moral innebär självklart att allt inte kan vara tillåtet; man får inte kränka människors rättigheter. Men detta förutsätter ingen gudstro. Ofta är det religionerna som kränker människors rättigheter. Teister har inget monopol på moral, och gudstro gör det inte lättare att vara moralisk. Etik baserad på gudstro gör det tvärtom svårare att veta vad som är rätt och fel, eftersom gudstron är blind. Etik baserad på blind tro innebär att vi måste välja mellan moral och sanning, dygd och förnuft. Resultatet blir en oförnuftig etik som ofta gör mera skada än nytta. Handling baserad på blind tro innebär att handla utan hänsyn till konsekvenserna av ens handlingar, och många liv har förstörts på grund av kravet att följa religiösa regler som inte är förankrade i verkligheten; på grund av kravet att blint lyda en gud eller profet.

En rationell människa tror inte blint på Guds existens, och eftersom det inte finns några bevis för Guds existens måste människor vara irrationella för att religionerna ska överleva. Därför fokuserar religionerna så mycket på tron. Om folk istället för blind tro tänker själva och använder sitt eget omdöme kommer religionerna att förlora sin makt, och därför är det vanligt att religionerna angriper förnuftet och motarbetar den rationella etikens dygder. Detta illustreras klart och tydligt i bibeln. Budskapet i är solklart; fokuseringen på blind tro och lydnad genomsyrar hela bibeln. Tron måste vara blind om det vi ska tro på inte existerar, och förnuftet måste hejdas för att folk inte ska förstå att gudstro är meningslöst. Och att förstöra förnuftet är att förstöra förmågan att vara moralisk.

Enligt bibeln var människans första synd att äta av trädet som ger kunskap om gott och ont. Kunskap om gott och ont är syndigt därför att det innebär att ta Guds plats. Om vi utvecklar en egen moral ? om vi själva kan skilja på rätt och fel ? behöver vi ingen gudomlig vägledning, och därför är blind tro och lydnad en religiös dygd. En passiv mentalitet utan förmågan att skilja på rätt och fel är precis den mentalitet som krävs för att folk ska lyda det religiösa budskapet blint och okritiskt. Om moral är att följa Guds vilja är det omoraliskt att följa sitt eget omdöme. Att tänka självständigt och använda sitt eget omdöme innebär att trotsa Gud. Det innebär att inte låta sig styras av en auktoritet. Att den bibliska etiken är auktoritär är det ingen tvekan om, för kravet på lydnad är ett dominerande budskap, och Gud framstår som en diktator.

Men det finns ingen gud som säger vad som är rätt eller fel, och bibeln är värdelös som moralisk vägvisare. Att använda vårt eget omdöme är en förutsättning för moral, och blind tro och lydnad är ansvarslöst. Istället för att blunda och be till en gud bör vi öppna ögonen och fokusera på den verklighet vi lever i. Det är den naturliga verkligheten som ger oss svar på de etiska frågorna. Det enda man uppnår om man söker efter moralisk vägledning bortom verklighetens gränser är moralisk blindhet.

?To divorce morality from truth is to turn man?s reason against himself. Reason, as the faculty by which man comprehends reality and exercises control over his environment, is the basic requirement of self-esteem. To the extent that a man believes that his mind is a potential enemy, that it may lead to the ?evils? of question-asking and criticism, he will feel the need for intellectual? passivity ? to deliberately sabotage his mind in the name of virtue. Reason becomes a vice, something to be feared, and man finds that his worst enemy is his own capacity to think and question.? - George H. Smith