Ledare av PC Jersild:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=504094

Att göra rent hus med religionerna

P C Jersild

Förra året kom det ut en bok i USA som får Ingemar Hedenius "Tro och vetande" att framstå som rena smekningen. Boken, "The End of Faith", finns nu i en reviderad pocketupplaga (Norton 2005). Författaren Sam Harris huvudtes är att de tre bokreligionerna, judendomen, kristendomen och islam, är de största hoten mot mänskligheten. "Tro" är inget oskyldigt begrepp - tvärtom, menar Harris, tro kan förflytta berg, eller rasera torn så som skedde i New York den 11 september 2001.

Religioner bygger på dogmer, den centrala dogmen är monopolanspråket, intoleransen mot oliktänkande. I både Bibeln och Koranen är straffet för hädelse döden. Samtidigt kräver kyrkorna inte bara trosfrihet utan också respekt. Det anses inte riktigt rumsrent av oss andra att kritisera de troende för att de tror det de tror. Harris menar att religioner ska kritiseras på samma sätt som annan mänsklig verksamhet. Uppenbara stolligheter - som jungfrufödsel och himmelsfärder - måste kunna ifrågasättas. Precis som den sekt som häromåret menade att i spåren på Hale-Bopps komet fanns ett rymdskepp som skulle hämta upp dem. När inget rymdskepp kom krävde sekten pengarna tillbaka på det "defekta" teleskop de köpt för 4 000 dollar.

Det finns, skriver Harris, två grundläggande myter om religionen. Den första är att den kan föra något gott med sig (civilisation, etik, andliga upplevelser). Den andra är vanföreställningen att de terrordåd som görs i religionens namn inte är en produkt av tron, utan ett avsteg från tron. De religiösa skrifterna måste tas på allvar: står det att den som avviker från den rätta vägen ska stenas, måste vi andra uppfatta det som ett konkret hot.

Harris vägrar skilja på fundamentalister och moderata trosbekännare. Moderationen är inte ett resultat av tron utan av sekulärt inflytande. De religiöst moderata förråder både sin tro, genom att avvika från skriften, och förnuftet genom att hänga fast vid tron. När de håller dogmer för sanna - som katolikernas övertygelse att bröd och vin bokstavligen är Jesu kött och blod - är de lika förvillade som extremisterna.

Men om vi gör oss av med religionen - vad har vi då kvar, eller vilket är alternativet? Frågan är fel ställd, enligt Harris. Alternativet till kemi är inte alkemi. Det behövs i princip ingen annan ersättning för religionen än en helhjärtad uppslutning kring de mänskliga rättigheterna.

Harris ger detaljerade exempel på de illdåd som begåtts i trons namn. För katolikernas del Inkvisitionen - den sista kända autodafén ägde rum i Mexiko 1850 - och för protestanternas del 40 000 - 50 000 häxbränningar. Till detta kommer naturligtvis alla hot i trons namn: syndar du kan du hamna i helvetet och brinna i all evighet. För svenska barn i vissa frikyrkor är detta fortfarande en realitet!

Den nutida varianten av kristendomen som Harris mest ondgör sig över är den amerikanska i president Bushs tappning. För att inse hur irrationell presidenten är, föreslår Harris, att var gång Bush nämner Gud, kan man byta Gud mot Zeus. Ty ingen religion kan bevisas vara mer sann än någon annan.

Skarpast kritik riktar Harris emellertid mot islam. Även om det finns maktanspråk och territoriella krav bakom självmordsbombarna, menar han att det är tron som är den egentliga motorn. Paradiset väntar "martyrerna", ett paradis som med sina jungfrur mest liknar en lyxbordell. Vilket är paradoxalt mot bakgrund av muslimers annars strikt konservativa familjesyn.

Den dag - och Harris menar att den inte är avlägsen - som fundamentalistiska muslimer kommer över massförstörelsevapen, kan det vara slut med den västerländska civilisationen. Bin Ladin skulle inte tveka. Att några miljoner muslimer dör ihop med oss otrogna spelar ingen roll, eftersom de blir martyrer med biljett direkt till paradiset.

En summarisk redogörelse av "The End of Faith" kan få Harris att framstå som mer rabiat än han är. Men varför skulle icke-troende ta de heliga skrifterna på allvar? För kristendomens del handlar det inte bara om Gamla testamentets arkaiska uppmaningar till hämnd och folkmord. Som författaren Lena Andersson visade i sitt radioprogram i somras, är Jesus vid närmare granskning långt ifrån någon alltigenom kärleksfull person.

Dock tror jag att Harris har fel på några centrala punkter. Långt ifrån alla självmordsbombare kan knytas till islam. Fel är också att stoppa extremister och moderata i samma påse. Fundamentalister kan knappast förväntas gå direkt från bokstavstro till ateism eller agnosticism. Det är de moderat religiösa som i första hand måste ta på sig ansvaret att försöka dämpa sina extremistiska trosfränder. I den uppgiften behöver de inte vårt förakt utan vårt stöd. Ty vem kan den svulstige svavelpredikanten Åke Green - om han alls lyssnar - tänkas låna sitt öra? En ateist eller K G Hammar?

Harris erkänner inte heller kristendomens betydelse för framväxten av de mänskliga rättigheterna. De betraktas numera av alla civiliserade människor som universella. Men de har inte uppkommit ur intet. Det finns biologiska och andra försök att förklara rättigheternas kärna, att respektera andra människor så som du själv vill bli respekterad. Men det går inte att bortse från att alla människors lika värde också har inspirerats av kristendomen.

Kul att Harris får publicitet även i Sverige. Men svag ansvlutning på artikeln, det känns som han vill ursäkta de religiöst moderata, och så vitt jag förstått är det att mistörstå, eller kasta bort, en stor poäng hos Harris (har dock ej läst boken än).

Samt om han påpekat "alternativet till kemi är inte alkemi" borde han kanske inte avsluta med den precis lika falska diktonomin att alternativen som Green kan lyssna till är antingen en ateist eller KG Hammar.

"Men det går inte att bortse från att alla människors lika värde också har inspirerats av kristendomen. " - Skulle vara intressant om han hade utvecklat den iden. Min uppfattning om historien bakom människors lika värde och mänskliga rättigheter har inget med religionerna att göra.

Jo det där med mänskliga rättigheter stämmer till viss del. John Locke var mycket inspirerad av presbyterianerna eller någon annan kristen sekt, minns inte vilken.

Dock skulle jag vilja kontra med ett citat av Michail Bakunin från "God and the State":

Quote:

"For, if God is, he is necessarily the eternal, supreme, absolute master, and, if such a master exists, man is a slave; now, if he is a slave, neither justice, nor equality, nor fraternity, nor prosperity are possible for him... Therefore, if God existed, only in one way could he serve human liberty -- by ceasing to exist. A jealous lover of human liberty, and deeming it the absolute condition of all that we admire and respect in humanity, I reverse the phrace of Voltaire, and say that, if God really existed, it would be necessary to abolish him."

Min översättning:

"[O]m Gud finns är han med nödvändighet den eviga, överordnade, absoluta herren, och om en sådan herre existerar, är människan en slav; och om han är en slav kan vare sig rättvisa, jämlikhet, broderskap eller rikedom vara möjliga för honom... Om Gud fanns kunde han därför bara tjäna människans frihet på ett enda sätt -- genom att upphöra att existera.

En svartsjuk älskare av människans frihet, som jag anser vara det vara det absoluta villkoret för allt som vi beundrar och respekterar hos mänskligheten, vänder jag på Voltaires ord och säger att om Gud verkligen fanns, skulle det vara nödvändigt att avskaffa honom." ("Gud och Staten", min översättning)

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Jo det där med mänskliga rättigheter stämmer till viss del. John Locke var mycket inspirerad av presbyterianerna eller någon annan kristen sekt, minns inte vilken.

Förvisso, men mitt problem är att jag tycker det verkar trivialt att säga att idéen om de mänskliga rättigheterna har hämtat inspiration från kristendomen eftersom det är lika korrekt att svepande generalisera att "hela den sekulära humanismen är inspirerad av kristendomen". Rivial korrekt men också alldeles för enkelt för att jag ska svälja det rakt av.

Och på tal om Locke och andra viktiga tänkare, så var så vitt jag minns John Stuart Mill en ateist hela sitt liv. Och Hegel var... kristen?

På tal om Sam Harris: An Atheist Manifesto

Om mill var ateist eller inte kan diskuteras. I hans verk Theism är slutsatsen att Gud antagligen finns, men han var absolut inte kristen och levde inte efter någon religion:

Quote:

If we are right in the conclusions to which we have been led by the preceding inquiry there is evidence, but insufficient for proof, and amounting only to one of the lower degrees of probablity. The indication given by such evidence as there is, points to the creation, not indeed of the universe, but of the present order of it by an Intelligent Mind.. The notion of a providential government by an omnipotent Being for the good of his creatures must be entirely dismissed.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Fungrim Quote: Ursprugligen inlagt av PositivAteist Jo det där med mänskliga rättigheter stämmer till viss del. John Locke var mycket inspirerad av presbyterianerna eller någon annan kristen sekt, minns inte vilken. Förvisso, men mitt problem är att jag tycker det verkar trivialt att säga att idéen om de mänskliga rättigheterna har hämtat inspiration från kristendomen eftersom det är lika korrekt att svepande generalisera att "hela den sekulära humanismen är inspirerad av kristendomen". Rivial korrekt men också alldeles för enkelt för att jag ska svälja det rakt av.

Din liknelse haltar, för våra teorier om mänskliga rättigheter kommer till stor del från Locke, och Locke var kristen. Humanismen kommer från okristna och ofta rent av antikristna filosofer. Visst, de kanske byggde vidare på Locke i många fall, men de själva var inte kristna. Det var däremot Locke. Han menade till och med att ateister inte skulle kunna vittna i domstol! (Så mycket för allmäna och lika rättigheter.)

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Din liknelse haltar, för våra teorier om mänskliga rättigheter kommer till stor del från Locke, och Locke var kristen. Humanismen kommer från okristna och ofta rent av antikristna filosofer.

Håller delvis med. Den sekulära humanismen har mycket av sin bakgrund i icke-theistiska filosofer (och är ett 1900-talsfenomen). Humanismen däremot kan spåras bakåt till ränessanshumanismen på 13/1400-talet och har sannerligen inspirerats av kristendomen.

Min poäng är, att ett svepande påstående för att en bred historisk västerländsk rörelse är inspirerad av kristendomen är trivialt. Visa mig en enda sådan rörelse som inte är det.

Och som en sidonotering, Locke är sannerligen viktig, men glöm inte bort Hobbes, Mills, Hegel, English Nill of Rights (1689), etc.

Visst, men det Jersild skrev är inte av den typen. Jag tycker det är ganska banalt och icke-kontroversiellt:

Quote:

Harris erkänner inte heller kristendomens betydelse för framväxten av de mänskliga rättigheterna. De betraktas numera av alla civiliserade människor som universella. Men de har inte uppkommit ur intet. Det finns biologiska och andra försök att förklara rättigheternas kärna, att respektera andra människor så som du själv vill bli respekterad. Men det går inte att bortse från att alla människors lika värde också har inspirerats av kristendomen.

Då är jag rädd att vi talat i en cirkel med varandra. Min önskan att Jersilld skulle utveckla påståendet oven är just därför att det är - som du säger - banalt. Att Harris inte ekränner kristendomens inflytande kan mycket väl vara ett korrekt stycke kritik, men jag är inte säker på det, av anledningarna vi diskuterat, och hade därför önskat att han varit mer substansiell i frågan.