Ockhams rakkninv! Förmera inte entiteterna utöver det nödvändiga!

Exakt! Det är just därför som naturvetenskapen arbetar naturalistiskt. Den postulerar inte entiteter som inte tillför något till förklaringsmodellen.

Ernst Mach kallade det en lag om tankeekonomi.

Ändå var Ockham troende.

Ja, på trons område lade han förnuftet åt sidan. Å andra sidan var alla troende på den tiden. Några riktiga, fullfjädrade ateister dök inte upp före 1700-talet. Till och med Hobbes och Montaigne var gudstroende.

Det är den så kallade "tvåfaldiga sanningen" som kommer från Avorreos, tror jag, eller om det var Avicenna. Genom att postulera att det finns två former av sanning, dels den filosofiska sanningen och dels den religiösa kunde man lägga fram filosofiska teorier som egentligen borde ha stört den religiösa tron, men eftersom man konstaterade att filosofin hade sin egen sanning och religionen sin gick det bra att tänka fritt så länge man inte gjorde det inom religionen. Jag tror det är denna tvåfaldiga sanning som gjorde att skolastikerna (dit William av Ockham hörde) kunde syssla med naturvetenskap samtidigt som de var teologer.

Som jag har tolkat Averroes så handlar det om två skilda vägar, religionens och filosofins, som för till samma sanning. Därmed tycks det inte finnas rum för någon motstridighet. Å andra sidan lade han själv fram teser, som tycks mycket svårförenliga med Koranens budskap, t.ex. den att själen inte överlever den kroppsliga döden (därför att själen utgör kroppens form och inte längre har något att verka på när denna förintats).

Jag hittade en artikel som verkar intressant. Eftersom jag inte hinner läsa den just nu "bokmärker" jag den genom att klistra in den här:

Arabian School of Philosophy
Catholic Encyclopedia
http://www.newadvent.org/cathen/01674c.htm

Klistrar även in en Wiki-artikel om Avorroes, som hans namn tydligen stavas:
http://en.wikipedia.org/wiki/Averroes

Avicenna får också komma med:
http://en.wikipedia.org/wiki/Avicenna

Jag klistrar in det i Wikipedia, som handlar om Averroes filosofi. Jag har fetstilat de kätterska åsikterna.

Citat:

Averroes tried to reconcile Aristotle's system of thought with Islam. According to him, there is no conflict between religion and philosophy, rather that they are different ways of reaching the same truth. He believed in the eternity of the universe. He also held that the soul is divided into two parts, one individual and one divine; while the individual soul is not eternal, all humans at the basic level share one and the same divine soul. Averroes has two kinds of Knowledge of Truth. The first being his knowledge of truth of religion being based in faith and thus could not be tested, nor did it require training to understand. The second knowledge of truth is philosophy, which was reserved for an elite few who had the intellectual capacity to under take its study.

Alltså:
i) Universum är evigt och därför inte skapat av Gud.
ii) Människan saknar odödlig själ. Det enda eviga hon har del i är förnuftet, men det delas av alla människor.
iii) Religiösa kunskapsanspråk är inte prövbara.

Ännu en som anser att vetenskapen är en tro.

Teisten som påstår att vi inte kan lita på våra sinnen borde ju få problem med att läsa Bibeln.

Liksom med alla vittnesbörd om mirakler och Jesus uppdykande för diverse människor.

Det låter onekligen rätt självmotsägande att hävda att vi inte kan lita på våra sinnen samtidigt som man tror på vittnesbörd om mirakler och att det som står i bibeln är sant.

Jo, sinnena och förnuftet kan man inte göra sig av med.

[Ändrad 2007-02-06 av Grottis]

Grottis, bloggar du inte längre?

Funderar över en av kommentarerna på din blogg "Kristendomskritik". Jag tycker att "anonym" blandar ihop empirisk vetenskap, filosofisk spekulation och teologi. Vad tycker ni?

Fast det gör dom väl alltid...

Jag vet inte om den här tråden är död, men tänkta att någon med lite andra åsikter skulle yttra sig
Som relativt bevandrad inom vetenskapsteori anser jag att ni missar väldigt viktiga delar i varför man kan argumentera för varför att vetenskap delvis är en tro.

Ni har tagit upp de rent epistomologiska problemen, vilket iofs är väldigt intressanta, för den så som mig är lagd åt det hålet, inte intar PA lite mer skeptiska förhhållande till filosofi

Däremot finns det mer intressanta tankegångar, så som Kuhns och Feyerabends, även moderna tankeskolor så som konstruktionism och postmodernism är värt att läsa.

Oändligt mycket att skriva om, alldeles för mycket för att ta upp här, men kort kan man säga att en av grundidéerna är att det vetenskapliga samhället inte ofärgat i sin uppfattning av världen, utan påverkas kraftigt av normer och förväntningar i den miljö där de arbetar, vilka skapar trosliknande uppfattningar, trots att modellerna i sig går emot viss mängd empiri, eller helt saknar dessa. (Jmfr Paradigmskifte, strängteorin)¨

Engelska Wikipedia är ok för den som vill läsa mer!

Villbara tilläga att evolutionen strängt taget inte är vetenskap!

Citat:

Ursprugligen inlagt av FurirMorot Villbara tilläga att evolutionen strängt taget inte är vetenskap!

Motivera, tack.

Citat:

Ursprugligen inlagt av FurirMorot Oändligt mycket att skriva om, alldeles för mycket för att ta upp här, men kort kan man säga att en av grundidéerna är att det vetenskapliga samhället inte ofärgat i sin uppfattning av världen, utan påverkas kraftigt av normer och förväntningar i den miljö där de arbetar, vilka skapar trosliknande uppfattningar, trots att modellerna i sig går emot viss mängd empiri, eller helt saknar dessa. (Jmfr Paradigmskifte, strängteorin)

Jag bemöter det här också:

Det du ser där är skillnaden mellan "vetenskapen" som är idealet och "forskningen", vilket är den "applicerade vetenskapen". Den vetenskapliga metoden innehåller inget av det som du tar upp ovan, utan det som kommer senare är ju sättet som vanliga, hårt forskande människor applicerar den vetenskapliga metoden på. Det är ju inte direkt en revolutionerande insikt att sättet något faktiskt genomförs på skiljer sig ifrån den idealiserade, skissartade grundprincip som arbetet egentligen bygger på.

Jag ser inte det här som egentlig kritik, även om man inom forskarvärlden måste vara medveten om att det är lätt att hamna inom den här fällan. Självklart är det inte så att en teori slängs ut helt och hållet så fort man hittar minsta lilla fel med den, utan man arbetar ju vidare med teorin för att se om det går att "rädda" den.

Kuhns "kritik" känns relativt uddlös, även om insikten naturligtvis är mycket viktig för forskningssamhället.

Jag håller med om att det kritiken riktar sig mot forskarsamhället i sig, inte vetenskapen som ett ideal.
Saken är just denna att dagens vetenskapsmänn/kvinnor framstår för många som vår tids stora sanningsuttolkare, mycket lika tidigare perioders präster, och att dessa färgas, i min åsikt och jag erkänner glatt jag tyvärr inte har möjlighet att bedriva forskning på området, i ganska hög grad av språk inbyggda sanningar, av samhälle och av karsk egoism!
Detta medför att vetenskapen i dagsläget inte bara fungerar som ett sökande efter kunskap, utan även för självrättfärdiga existensberättigandet av en vetenskaplig klass... kanske lite hårt draget

Citat: Ursprugligen inlagt av FurirMorot

Jag vet inte om den här tråden är död, men tänkta att någon med lite andra åsikter skulle yttra sig Som relativt bevandrad inom vetenskapsteori anser jag att ni missar väldigt viktiga delar i varför man kan argumentera för varför att vetenskap delvis är en tro. Ni har tagit upp de rent epistomologiska problemen, vilket iofs är väldigt intressanta, för den så som mig är lagd åt det hålet, inte intar PA lite mer skeptiska förhhållande till filosofi Däremot finns det mer intressanta tankegångar, så som Kuhns och Feyerabends, även moderna tankeskolor så som konstruktionism och postmodernism är värt att läsa. Oändligt mycket att skriva om, alldeles för mycket för att ta upp här, men kort kan man säga att en av grundidéerna är att det vetenskapliga samhället inte ofärgat i sin uppfattning av världen, utan påverkas kraftigt av normer och förväntningar i den miljö där de arbetar, vilka skapar trosliknande uppfattningar, trots att modellerna i sig går emot viss mängd empiri, eller helt saknar dessa. (Jmfr Paradigmskifte, strängteorin)¨ Engelska Wikipedia är ok för den som vill läsa mer! Villbara tilläga att evolutionen strängt taget inte är vetenskap!

PA, är det jag? Vad menar du med "inte intar PA lite mer skeptiska förhhållande till filosofi"? Blev det ett ord för mycket där?

Visst, evolutionen är inte vetenskap, inte gravitationen heller, men evolutionsteorin och gravitationsteorin är vetenskaper. Dessutom består evolutionsteorin av många delar. Att säga att evolutionsteorin inte är vetenskap är ungefär lika luddigt som att säga att sociologi inte är vetenskap.

Feuerabend må vara intressant, men ur epistemologisk synvinker sågar han av grenen han sitter på. Om han tillämpade samma metoder på sin egen teori skulle han dra slutsatsen att den är värdelös.

Man säger att religion är en trosuppfattning, men som Grottis skriver så förefaller det inte så. Teisten hävdar ju dessutom bestämt att gud existerar, en ståndpunkt som i mina ögon gör anspråk på vetskap i frågan. Vi har begåvats med hjärna, men som tydligen inte skall användas i dessa sammanhang, eftersom den är ett hinder mot den "sanna" tron. Men vilket annat redskap än hjärnan har vi att använda för att inte falla offer för blid tro? Använder vi inte hjärnan så kan vi tom bli sientologer! Nu står ju ordet "tro" för ett begrepp, men frågan är om det inte handlar om blid tro där man accepterar ett grupp beteende och dess värderingar som sanning.

Vetenskap eller tro? De rationella inslagen i vår vardag är givetvis i minoritet och deras giltighet är inte 100%. När ett äpple faller till marken vet vi med säkerheten 99,999999... % att det är på grund av gravitaionen. Ingen har någonsin observerat ett äpple falla uppåt så antalet 9or i detta tal torde vara tämligen stort.

Andra ?vetenskaper? gör inte lika bra ifrån sig som fysik, t.ex. näringslära eller psykologi, men de gillar gillar ordet och motiverar sina fynd genom att använda systematiska tillvägagånssätt, trots att ders trovärdighet in många fall är under 50%.

Likväl är vi tvungna att orientera oss i denna vår tillvaro fylld av osäkerheter. Är man religös så kallar man sitt tillvägagångsätt tro. Är man ateist så kallar man det hypotes. Skillnaden är att en hypotes alltid är provisorisk.