Jag var på en kurs i konflikthantering idag. Något som var riktigt intressant är Friedrich Glasers trappa för hur en konflikt eskalerar. Genom den förstod jag varför jag ofta tröttnar på de traditionella teism-ateism-debatterna, som ofta startar redan på steg 4-5 i trappan. Konstigt nog hittar jag inget om modellen på webben så jag undrar hur vedertagen de är. Den låter i alla fall rimlig och består av följande steg (med min sammanfattning):

0. Dialog: Parterna löser konflikter genom samtal och lyssnar på varandras ståndpunkter. Vilja att komma överens.

1. Hårdnande ståndpunkter: Positioner byggs upp, argument samlas och bygger system. Man försöker övertala motparten om sina ståndpunkter genom argumentation.

2. Polarisering: Debatten präglas av färdiga positioner. Motparten upplevs som oemottaglig för sakliga argument. Inriktingen är inte på att komma överens utan att vinna debatten. Ofta förekommer osakliga argumentationsmetoder.

3. Handling istället för ord: Parterna kommer inte överens så man kör sitt eget race. Agerar utan att bry sig om att förankra hos kollegorna. (Modellen rör så som jag har förstått det inom en organisation där man bör sträva efter samma mål). Minskad förmåga till förståelse för motparten. Spekulationer om motpartens dolda motiv.

4. Stereotypa bilder och koalitioner: Man försöker marginalisera motparten som upplevs som illvillig, besvärlig, inkompetent osv.

5. Ansiktsförlust: Upplevelse av att genomskåda motpartens onda natur. Fast övertygelse om att motparten är fientlig, att det är meningslöst att träffa överenskommelser och inriktningen är att vinna poänger hos tredje part för att utesluta motparten.

6. Strategiska hot: Motparten ses som otillförlitlig. Man tar till hot och ultimatum. Målet är att tvinga motpartern till underkastelse/eftergifter.

7. Begränsade förintelseslag: Man försöker tillgoga motparten kännbar smärta.

8. Fragmentering: Man attackerar motpartern för att försätta denne ur stridbart skick eller eliminera denne.

9. Tillsammans ned i avgrunden: Konflikten har gått så långt att man är beredd att förinta motparten till varje pris, även om man själv går under på kuppen.

När man ser det så här anser jag att debatterna ofta börjar minst på nivå 4 och ibland kan gå nästan ända till nivå 8. Debatten handlar inte på något sätt om att komma närmare sanningen eller att utveckla sina åsikter, utan det är ett rent ställningskrig som går ut på att förnedra motparten. Sett ur det perspektivet är det inte konstigt att jag sedan en längre tid har börjat se den här typen av debatt som fruktlös och meningslös. För mig är motpartern (teisterna i det här fallet) hopplöst förlorade och allt jag skriver mot dem handlar om att begränsa deras skadeverkningar.

Kommentarer?

Jag känner igen situationerna i eskaleringsmodellen. Det bästa sättet att undvika upptrappning är naturligtvis att vägra spela med utan hålla god min och vara kylig och tålmodig. Man får så gott det går hålla sig till en saklig argumentation och undvika att dras ned i ovärdig pajkastning. Det kan ibland vara svårt att lägga band på sig själv och inte låta sig ryckas med, fast det är en förmåga som går att träna upp. Man får tänka teflon, materialet som inget fäster på.

Naturligtvis finns det inga utsikter att övertyga motståndaren. I stället får man tänka på åskådarna, de som bevittnar debatten. Jag har funnit att den som är lugn och saklig i en debatt och undviker slag under bältet också är den som går hem bäst hos de åskådare som ännu inte tagit ställning, som inte valt sida. Förnuft, inte demagogi och propaganda, tycks vinna till slut, om man inkluderar kretsen av dem som bara bevittnar det hela. Låt sedan vara att det kan finnas någon omogen, osäker tonåring som låter sig imponeras av tuffare tongångar.

Det ger inte mig personligen något att argumentera för tredje part, och själv kan man ju inte komma till en gemensam ståndpunkt om motparten ligger på t.ex steg 4. Då tycker jag det finns bättre former att nå ut till tredje part, t.ex genom bloggande eller sakliga artiklar på ateism.se.

Man får kanske se det som att man tillhandahåller tredje part en inbjudan till ateism med den taktik du beskriver, PA. Det här forumet har delvis den uppgiften, inte sant?

Nja, forumet finns till för oss ateister att diskutera i. En del föredrar att diskutera mot kristna och kan mycket väl bjuda in dem. Andra, som jag, föredrar att diskutera med andra ateister för att uppnå samförstånd, så forumet har flera syften och det är upp till användarna att välja sina egna syften så länge man inte bryter mot forumets regler.

Mitt syfte med att skapa forumet var att tillhandahålla ett verktyg för ateister att diskutera och debattera. Tanken var så klart att likasinnade skulle mötas men vill man hellre föra fruktlösa strider mot teister för att vinna poänger hos tredje part får man väl göra det då.

Jag tänkte mig att man med öppen famn välkomnar personer som ännu inte tagit ordentlig ställning, som ännnu inte avgjort sig i valet mellan teism och ateism.

Sedan vore det roligt om någon agnostiker kunde fås att ta steget fullt ut och bli positiv ateist.