Bra författare (enligt mig)
Torbjörn Säfve
P.O. Enquist

Lars Gustafsson
Lars Gyllensten
Ingemar Hedenius
Hjalmar Söderberg
Karin Boye
Harry Martinsson

Pär Lagerkvist
Bertrand Russell
George Orwell
Ernest Hemingway

JRR Tolkien, fast han var ju kristen (osäker på Hemingways religiösa tillhörighet).

Har precis avslutat boken Idéernas historia av Sten Högnäs. Några citat om den antika grekiska filosofin?

"Xenofanes, som levde på 500-talet f.Kr., skriver till exempel att människorna har skapat gudarna efter sin egen bild: etiopernas gud är svart, trakierna i norr har gudar med rött hår och blå ögon, och hästar skulle säkert porträttera sin gud som en häst. Ett par århundraden senare skriver en annan grek om Egypten att religion och vidskepelse där tycks fungera som ett medel för makthavarna att kontrollera sina undersåtar."

"Thales formulerade den första kända vetenskapliga hypotesen. En hypotes är ett antagande om verkligheten som man stöder med erfarenheter och argument. Det kanske blir en besvikelse att veta att Thales hypotes lyder: ?Allt är vatten? eller ?Allt har uppstått ur vatten?. Men denna till synes banala sats är på flera sätt anmärkningsvärd. Gudar, gudomligheter, mystiska förklaringar är uteslutna ur resonemanget, och världens grund är något materiellt - vatten. Thales grundar sitt antagande på erfarenheten att vatten är förutsättningen för allt liv, och tydligen också på att vatten förekommer i många olika former som is, snö, ånga. Möjligen har han också tyckt sig se hur vatten ger upphov till jord, i form av uppslamningar, tydligast i Nildeltat, som har troligen besökte (?)"

"[Epikuréerna] tillhör den minoritet som ansluter sig till Demokritos atomlära, och inte till den förhärskande elementläran. Allt är uppbyggt av atomer. Detta gäller till och med gudavärlden. Gudarna själva tycks vara ett slags epikuréerna, rofyllda och tämligen ointresserade av människornas värld. Om hela världen, också själen, är uppbyggd av atomer, innebär döden ingenting annat är att själen löses upp i de enskilda delarna. ?Där jag är, är inte döden, och där döden är, är inte jag.?"

"Den märkligaste romerska epikurén är ändå Lucretius (ca. 94 - ca. 55 f.Kr.), som skrev lärodikten Om tingens natur. Lucretius ville visa hur förnuftet skall segra över skräck och vidskepelse. Det är en materialistisk frälsningslära fylld av profetiska och snarast religiösa allvar som kännetecknar den sanne ateisten."

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist JRR Tolkien, fast han var ju kristen (...).

Tolkien tycker jag är överskattad. Tvingade mig igenom "Ringen-böckerna" för att kunna se filmerna med gott samvete. Blev dock besviken både på böcker och filmer.

Grottis, du är ju intresserad av Islam. Har du läst Var inte rädd av Säfve. Mycket bra bok om Ibn 'Arabis liv.

Nej, Johan, jag har inge det. Men tack för tipset. Den kan komma att hamna på mitt nattduksbord inom en snar framtid.

Jag skaffa mig också Högnäs bok. Bra repetition, men ibland saknar man en fördjupning.

Människans framsteg av Jacob Bronowski

Mycket bra bok om vetenskapens historia*. (Boken inspirerade bl.a. Carl Sagan till att göra Cosmos)

Några tänkvärda citat?

"Det finns ingen absolut kunskap. Och de som hävdar att sådan finns, vare sig de är vetenskapsmän eller dogmatiker. öppnar dörren till tragedin. All information är ofullkomlig. Vi måste behandla den med ödmjukhet."

"Det sägs att vetenskapen kommer att dehumanisera människorna och förvandla dem till siffror. Det är fel, tragiskt fel. Se själva. Detta är koncentrationslägret och krematoriet i Auschwitz. Det var här människor förvandlades till siffror. Askan efter sådär fyra miljoner människor spolades ut i denna damm. Och det gjordes inte av gas. Det gjorde av förmätenhet. Det gjordes av dogm. Det gjordes av okunnighet. När människor tror att de äger absolut kunskap, utan någon prövning i verkligheten, så uppför de sig såhär. Detta är vad människor gör när de strävar efter gudars kunskap."

"Under medeltiden gick befordringsstegen genom kyrkan; det fanns inget annat sätt för klipska, fattiga pojkar att ta sig upp. Och i slutet av stegen finns alltid gudomlighetens bild, ikonen som säger, ?Nu har du nått det sista budet: Du skall icke fråga.?"

*Darwin behandlas dock som en parentes, något som drar ner betyget.

Är det inte en självmotsägelse att säga "Det finns inga absoluta sanningar"? Om det inte finns någon absolut sanning är inte påståendet någon absolut sanning heller, men om det är en absolut sanning så finns det absoluta sanningar. Vart man än vänder sig har man alltid ändan bak.

Dessutom kan man knappast anklaga nazisterna för att haft någon större respekt för sanningen. Problemet idag är knappast dem som respekterar sanningen utan snarare dem som inte gör det.

Respekt för sanningen medför för mig att man godtar att det existerar absoluta sanningar även om man inte behöver tro att man besitter dem.

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Är det inte en självmotsägelse att säga "Det finns inga absoluta sanningar"? Om det inte finns någon absolut sanning är inte påståendet någon absolut sanning heller, men om det är en absolut sanning så finns det absoluta sanningar. Vart man än vänder sig har man alltid ändan bak.

Russells paradox. Tänkte inte på det.

En fjärils vinge och ett kvalsters öga av Rolf Lindborg

Rätt seg, vissa guldkorn kunde jag dock vaska fram...

"En avgörande förändring, som onekligen gör det berättigat att se 1600-talet som det revolutionerande århundradet i fysikens historia och Darwins sekel som det revolutionerande i biologins, är att den avancerade naturvetenskapen under dessa epoker övervann det aristoteliska s.k. teleologiska betraktelsesättet. Detta ur moderna synpunkt bakvända betraktelsesättet åskådliggör man bäst med ett klassiskt exempel. Låt oss därför ta det klassiska exemplet! Det lyder som följer. Vi går som naturforskare ut i skogen, och vad får vi väl syn på där, om inte ett ekollon som ligger på marken. Och man ber oss om en förklaring: Säg, varför ligger det ett ekollon här? Den förklaring vi ger, om vi är någorlunda vetenskapliga, innehåller naturligtvis bara hänvisningar till förgångna skeenden, till dåtiden, aldrig till framtiden. Vi svarar t.ex. att ekollonet har hamnat här därför att det står en moderek där borta, som det har fallit ifrån, och något djur har sedan fraktat ollonet hit till denna plats. Men frågan 'Varför ligger det ett ekollon här?' kan faktiskt också få ett radikalt annat svar, ett svar som utgår från framtida förhållanden och inte bara från det förgångna. Ett sådant underligt svar kan vi ge, nämligen om vi som naturforskare inte har frigjort oss ifrån det aristoteliska teleologin, utan anför även 'ändamålsorsaker', och inte bara 'verkande orsaker', till skeendet. Vårt svar på frågan kan då, alltså om vi fortfarande tror på 'ändamålsorsaker', lyda på det här viset: 'Därför att det skall stå en ek här om hundra år!'"

"Teleologiska förklaringar är sådana som vi svenskar kan förbinda med salig Dumbom:
'På sina resor han förnam
hur väl försynens nåd reglerat,
som floder överallt placerat
där stora städer stryka fram.'"

"'Vilket larm, vilket skrik, vilken jämmer' - så beskrivs av Diderot livet på vår jord: 'Vem har stängt in i dessa mörka fängelser alla dessa ömkansvärda kadaver? Vilka brott har alla dessa olyckliga gjort? En del slår sig för bröstet med stenar, andra river sönder sina kroppar med järnklor, alla har olycka, smärta och död i sin blick. Vem dömer dem till dessa plågor? 'Den Gud som de skymfat.' Vem är då denna Gud? 'En Gud fylld av godhet.' En Gud fylld av godhet, skulle han finna nöje i att bada i dessa tårar? Borde inte fasan betyda en förolämpning mot hans mildhet? (...) Det finns människor om vilka man inte kan säga att de fruktar Gud, men väl att det är rädda för honom. (...) Den bild man gjort mig av det Högsta Väsendet, hans lust för vrede, hårdheten i hans hämnd, vissa jämförelser som vi i stort antal gjort rörande förhållandet mellan dem som han låter gå under och dem han anser värda att räcka handen, gör att den mest rättskaffens själ önskar att Gud inte existerade. Man skulle vara rätt lugn i denna värld om man vore säker på att inte ha något att frukta i den andra världen: tanken att det inte finns någon Gud har aldrig skrämt någon. Men väl tanken att det finns en sådan Gud som man utmålat mig. (...) Jag vidhåller det, vidskepelse [kristendomen] skymfar Gud mer än ateismen. 'Jag skulle hellre önska', sade Plutarchos, 'att man trodde att det aldrig funnits någon Plutarchos i världen är att man tror att Plutarchos är orättvis, arg, vankelmodig, svartsjuk, hämndlysten och att sådant som det är bedrövligt att vara.'"

Det teleologiska tänkandet förekommer fortfarande ymningt, inte bara i vardagssammanhang utan också en del akademiska. Jag tänker på de historiker och de historieintresserade som hävdar att historien har ett mål, mot vilket den historiska utvecklingen strävar. Puh, det blev fyra upprepningar i samma mening. Illa.

Jag vet inte om detta är off topic, men det är intressant.

Man säger ju att evolutionen inte har något mål. Det är visserligen sant, men att därför säga att det inte finns något "lägre" eller "högre" är väl ändå missvisande? Jag menar, det måste ju vara betydligt mindre sannolikt med välutvecklade varelser än primitivt? Det borde väl innebära att livet hela tiden går mot ökad komplexitet? Från början var allt liv primitivt, om ens det, och sedan uppstod det allt mer komlicerade varelser.

Eller kan man kanske säga att evolutionen går mot en slags jämvikt där sannolikheten för mer komplext liv är lika liten som sannolikheten för mindre komplext liv? Jag syftar nu inte på enskilda arter. Klart att arter kan utvecklas åt båda hållen. Det jag menar är att det hela tiden borde uppstå allt mer avanverat liv tills en jämvikt uppnås då livet inte blir mycket mer avancerat utan bara anpassas på befintlig nivå till omgivningen.

Allt beror väl just på livsmiljön.

Fermats Gåta av S. Singh

Mycket bra bok! (t.o.m. spännande)...

"En (...) vetenskaplig teori går (...) aldrig att bevisa på en absolut nivå så som med ett matematiskt teorem. Den kan bara bli antagen som högst sannolik enligt det tillgängliga bevismaterialet. De så kallade vetenskapliga bevisen grundar sig på observation och varseblivning, båda otillförlitliga. De förser oss bara med närmevärden till sanningen. Bertrand Russell påpekade: 'Det verkar som en paradox, men likväl är närmevärdet den dominerande föreställning bakom all så kallad exakt vetenskap.' Till och med de mest allmänt accepterade vetenskapliga 'bevis' innehåller små element av tvivel. Ibland reduceras dessa tvivel, även om de inte försvinner helt: vid andra tillfällen kan ett bevis visa sig vara felaktigt. Denna svaghet hos det vetenskapliga beviset leder ibland till revolution inom vetenskapen. En förmodat sann teori ersätts med en ny som antingen bara är en finputsning av den ursprungliga eller, i andra fall, dess fullständiga motsats."

"Under sin korta vistelse vid Katarina den storas hov stötte han [Leonhard Euler] ihop den den stora franska filosofen Denis Diderot. Denne var en hängiven gudsförnekare och försökte hela tiden att omvända ryssarna till ateismen. Katarina var rasande över detta och bad Euler om hjälp med att sätta stopp för den gudlöse fransmannens ansträngningar. Euler funderade ett tag över saken och hävdade sedan att han hade ett algebraiskt bevis för Guds existens. Katarina den stora inbjöd Euler och Diderot till slottet och sammankallade hovet för att lyssna till den teologiska debatten. Euler ställde sig framför åhörarskaran och tillkännagav: 'Min herre, (a + b^n)/n = x, alltså finns Gud; var god svara!' För en man som Diderot med så ynkliga insikter i algebra var det omöjligt att argumentera mot Europas mest framstående matematiker. Tillintetgjord lämnade han S:t Petersburg och återvände till Paris."

Nja, jag skulle vilja påstå att det finns absoluta sanningar även inom den empiriska vetenskape - sanningar som helt enkelt är absurt att förneka. Att jorden inte är en skiva och att den roterar runt solen är ett exempel på en sådan sanning. Den som förnekar det har förläst sig på filosofi!

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Den som förnekar det har förläst sig på filosofi!

Åtminstone ett annat slags filosofi än sunda förnuftet-varianten, som t.ex. företräds av Thomas Reid och G.E. Moore.

Det spelar mindre roll VILKEN filosofi de har förläst sig på, men någon filosofi har man alltid förläst sig på om man förnekar något så väldokumenterat. Ibland undrar jag om det inte är därför de har den filosofi de har - för att kunna förneka sanningen.

Något som alltid brukar gå hem är att säga att Förintelsen är en sanning som vi känner till. Eftersom få, ens antiintellektuella och/eller sanningsrelativister brukar vilja förneka Förintelsen så återstår då bara att godta att det finns sanningar.

[Ändrad 2007-02-05 av PositivAteist]

De som förnekar sunda förnuftets sanningar gör det bara på ytan -- som ett slags intellektuell pose. I själva verket visar de i hela sin livsföring att de accepterar och utgår från dem.

Varför äta, om man inte tror att det gör en mätt?

Fast en "absolut sanning" tolkar jag som något dogmatiskt, något som inte kan ändras i ljuset av ny kunskap.

Vilken kunskap skulle kunna ändra det faktum att man blir mätt av att äta? Vilken kunskap skulle kunna ändra jordklotets form?

En absolut sanning känns som någonting som endast hör hemma inom matematiken/logiken. Alla andra sanningar är väl kontingenta.

Varför skulle de inte kunna vara eviga bara för att de är kontingenta?

Jag tänker så här...

1 + 1 = 2 (alltid)

Jorden skulle kunna slås ur sin bana kring solen genom att träffas av en komet eller asteroid. Detta skulle också kunna ändra dess form.

Jovisst, men då är det en temporär sanning. Det är sant att jorden just nu har den formen. Det kommer alltid vara sant att jorden alldeles nyss hade den formen och om 10 år kommer det vara sant att den för tio år sedan hade den formen. Det är alltså en absolut sanning att jorden den 6 februari år 2007 hade den formen. Det finns ingen upptäckt som kan ändra på den sanningen.

Om du gör ett tvärsnitt i tid och rum kommer det alltid att vara sant att just den platsen vid just den tidpunkten hade just de egenskaperna.

Observera att detta är min uppfattning och att den skiljer sig från "yrkesfilosofernas". Det är en anledning till att jag fnyser åt filosofin. Den är så världsfrånvänd.

Jag kan tillägga också att jag lutar åt (dvs jag är inte helt säker på om det håller) att världen har de egenskaper den har av en nödvändighet, dvs att det är otänkbart att den skulle ha andra egenskaper.

Däremot tror jag på slumpen, så dessa egenskaper hade kunnat ge upphov till andra fenomen. Det är inte säkert att just den kvantfluktuationen hade inträffat just då, även om jag lutar åt att det är otänkbart att det inte skulle förekomma kvantfluktutationer i universum.

[Ändrad 2007-02-06 av PositivAteist]

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Observera att detta är min uppfattning och att den skiljer sig från "yrkesfilosofernas". Det är en anledning till att jag fnyser åt filosofin. Den är så världsfrånvänd.

Å andra sidan finns det filosofer, dock inte till yrket, som formligen har vältrat sig i det kroppsliga, sinnliga och det konreta i tillvaron. Jag tänker t.ex. på de materialistiska upplysningsfilosoferna, saliga i åminnelse!

Sådana filosofer och religiösa som bara hänger sig åt abstrakta värden, begår ett förräderi mot kroppen och sinnena!

Fysiker sysslar med betydligt mer konkreta och världsliga ting men är minst lika djupa.

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Om du gör ett tvärsnitt i tid och rum kommer det alltid att vara sant att just den platsen vid just den tidpunkten hade just de egenskaperna.

Jag förstår.

Diderot: En biografi av Arne Hellden

"Diderot hade sagt (apropå teologisk argumentationskonst) att man skulle kunna övertyga en ateist om Guds existens bara med en fjärilsvinge eller en myggas öga - fast man har hela universum att krossa honom med."

"I ett tillägg till Pensées philosophiques, som Diderot gör på 1760-talet, inför han en liten anekdot, där han konfronterar vetenskapens ödmjuka sanningssökande med religionens okänsliga dogmatism. Han irrar omkring i en stor skog och har bara ett litet ljus att vägleda sig med. Då möter han en okänd man som säger: "Min vän, blås ut ditt ljus för att bättre kunna hitta vägen. Denna okände var en teolog."

"I en berömd passus inskärper han [Diderot] Encyklopedins budskap: "... man är mycket litet filosof om man inte känner att det finaste privilegium som förnuftet ger oss är att inte hålla för sant någonting, som den blinda och mekaniska instinkten intalar oss, och att det är att vanhedra förnuftet att belägga det med bojor så som kaldéerna gjorde. Människan är född för att tänka själv.""

"Människan är gjord för att tänka själv!" och visionen av en mänsklighet som kan tänka - det är i koncentrat summan av Diderots visdom. Han var övertygad om att människan blev bättre, mer human, när hon blev upplyst. Vetenskapen, sanningssökandet, var för honom detsamma som moral; vetenskapen avskyr lögn och falskhet. Den vetenskapliga attityden är djupt moralisk. Och den är ett incitament till strävan efter lycka och dygd. Den föreställning som i vetenskapen ser en kylig, amoralisk kraft var honom helt främmande."

"Polisinspektören Perraults rapport från 1747 ger oss en aning om hur Diderot hade det: "Det är en man, som är mycket farlig och som talar med förakt om vår religions heliga mysterier (...) man har berättat för mig att han har massor med hemliga manuskript hemma hos sig av detta slag (...)"

"Opionen skulle prepareras så att den från början skulle betrakta Encyklopedin som en produkt från helvetet. Den jesuitiska journalistiken var grov och effektiv. Det polemiska mönstret var inte uppbyggt för att övertyga utan för att få den fromme läsaren att rysa och känna vittringen av kättarbålet. Den dogmatiska tron försvarades med en uppsättning glåpord och invektiv som rutinmässigt kastades iväg mot motståndaren: felaktig, skandalös, blasfemisk, pervers, kättersk, sedeslös, materialistisk, ateistisk, etc."

"Diderot ryktbarhet var snarast tvivelaktig. Han uppfattades som en eländig materialist och ateist, en farlig filosof. När han dog 1784 förklarade den ledande Paris-tidningen Année littéraire, att "en dålig filosof och en dålig medborgare" gått ur tiden."

"Diderot ger nu en lektion i vetenskaplig metodik. Fakta kan indelas i två slag: ordinära eller extraordinära (mirakulösa). För att verifiera vanliga fakta räcker det med att några personer observerat dem. För de extraordinära fenomenen krävs det mycket med bevis. Fakta kan vara av mer permanent slag, det vill säga kan observeras ständigt, eller också vara sådana som observerats någon enstaka gång, kanske bara under något ögonblick. Det senare bör man sortera så att det någon sett eller erfarit i en "oupplyst" eller vidskeplig tid ges minde trovärdighet är det som observerats i en "upplyst" tid. Och Diderot uppmanar läsaren att försöka diskutera vad som är sant eller ej efter dessa principer, om man inte vill hänge sig åt drömmeri utan allvarligt söka sanningen."

"(...) Holbach frågade Diderot gång på gång om han, när han såg dessa underverk, kunde tvivla på att det fanns en högre intelligens. Och - till slut - föll Holbach ned för Diderots fötter och bad för hans frälsning. Han föll ned som deist och troende - men reste sig därpå upp som ateist! Diderot hade omvänt honom."

The Non-Existense of God av Nicholas Everitt. Glasklar filosofi.

Jag gillar "Religion utan uppenbarelse" av Julian Huxley.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Andreas83 The Non-Existense of God av Nicholas Everitt. Glasklar filosofi.

har sett den på amazon. verkar bra. skulle köpa den om den itne var så jäkla dyr

The Miracle of Theism av J.L.Mackie skulle kunna vara ett alternativ till Everitt.

Två böcker om ateismen som är att rekommendera:

Julian Baggini - Atheism a very short introduction. Kostar under hundralappen på Amazon.

Douglas E. Krueger - What is Atheism? A Short Introduction. Ingen bra introduktion för en icke-ateist eftersom den är så pass stridbar, men en bra bok för oss som redan är ateister och behöver bra argument.

Jag vill verkligen rekommendera den franske filosofen Onfrays Handbok för ateister, som jag läste under julen. Han ägnar sig inte åt att uppreppa de gamla nötta argumenten mot Guds existens utan har egna, originella tankar. Det är mer i stil med Nietzsches kristendomskritik -- kristendomen är inte önskvärd därför att den är livsförnekande och förstör vår förmåga att leva livet fullt ut, det enda vi har och kommer att få.

Låter lite som Mikail Bakunins "God and the state" som jag läste i julas. Den är lite virrig för att den saknar klara argument och tydligt utstakade mål, men det är skön retorik på under 100 sidor.

Jag funderar på om man inte borde försöka översätta och ge ut lite klassiska ateistiska verk. Det naturliga vore att börja med d'Holbachs "Systeme de la nature". Problemet är att jag inte kan franska så jag gick tidigare i funderingar på att översätta den från den engelska översättningen med alla fel som det innebär.

Man kanske till och med kan skapa en Wiki för översättningar av ateistiska verk där upphovsrätten gått ut? Där kan man smaka på varenda ord och diskutera hur olika meningar och begrepp översätts optimalt.

Quote:

Ursprugligen inlagt av PositivAteist Jag funderar på om man inte borde försöka översätta och ge ut lite klassiska ateistiska verk. Det naturliga vore att börja med d'Holbachs "Systeme de la nature". Problemet är att jag inte kan franska så jag gick tidigare i funderingar på att översätta den från den engelska översättningen med alla fel som det innebär.

Att ideellt översätta hela ateistiska verk, vem kan åta sig något sådant? Däremot tror jag på idén att översätta valda delar. Jag kan franska, även om den är lite ringrostig, och skulle nog kunna översätta kortare textstumpar. Lite smått har jag översatt en del, som i denna bloggpost:
http://grottis.blogspot.com/2007/02/skeptiska-och-antireligi...

[Ändrad 2007-02-08 av Grottis]

Science: A History 1543-2001 av John Gribbin.

Fantastiskt bra bok om vetenskapens historiska utveckling (från Copernicus till COBE). Var dock skeptisk innan jag började läsa då det var en riktig tegelsten på 646 sidor, men då jag väl satt igång var det som att skära i smör.

[Galilei om universum] "[The universe] cannot be understood unless one first learns to comprehend the language and to understand the alphabet in which it is composed. It is written in the language of mathematics, and its characters are triangles, circles and other geometric figures, without which it is humanly impossible to understand a single word of it; without these, one wanders about in a dark labyrinth."

"[Halley made] an investigation into the possible causes of the Biblical Flood, which led him to question the accepted date of the Creation, 4004 BC (the date arrived at by Archbishop Ussher in 1620 by counting back all the generations inte Bible.) Halley accepted that there hade been a catastrophic event like the one described in the Bibel, but saw, from comparision with the way features on the surface of the Earth are changed by erosion today, that this must have happened much more than 6000 years ago. He also tried to estimate the age of the Earth by analysing the saltiness of the sea, assuming this had once been fresh and its saltiness had been increasing steadily as rives carried minerals down into it off the land, and came up with a similarly long timescale. These wievs led him to be regarded as something of a heretic by the Church authorities (...)"

"In the forword to his [Linnaeus's] Fauna Svecica, published in 1746, he said 'the fact is that as a natural historian I have yet to find any characteristics wich enable man to be distingiushed on scientific principles from an ape', and inte response to criticism of this position he wrote to a colleague, Johann Gmelin, in 1747: 'I ask you and the whole world for a generic differentia between man and ape which conforms to the principles of natural history. I certainly know of none (...) If I were to call man ape or vice versa, I should bring down all the theologians on my head. But perhaps I should still do it according to the rules of science.' In other words, it was Linnaeus's own belief that men belonged in the same genus as the apes, a belief thoroughly born out by modern studies of the similarites between the DNA of humans, chimpanzees and gorillas. If the classification were being made from scratch today, using the DNA evidence, man would actually be classified as chimpanzee - Pan sapiens, perhaps. It is only through a historical accident and Linneaus's fear of arousing the wrath of the theologians that Homo sapiens sits in unique and isolated splendor as the sole member of the genus."

"I am sometimes asked if I believe that there 'really was' a Big Bang. The best answer is that the evidence we have is consistent with the idea that the Universe as we see it today has evolved from a hot, dense stat (the Big Bang) about 13 billion years ago. In that sense, I believe there was a Big Bang. But this is not the same kind of belief as, for example, my belief that there is a large monument to Horation Nelson in Trafalgar Square. I have seen that monument and touched it; I believe it is there. I have not seen ot toucher the Big Bang, but the Big Bang model is the best way I know of picturing what the Universe was lika long ago, and that picture matches the available observations and mathematical calculations."

EDIT: Fler tips på populärvetenskapliga böcker finns här.

[Ändrad 2007-02-08 av l_johan_k]

Postade detta på VOF:s forum igår. Tänkte att jag lika gärna kunde göra det här också.


Preludium till Stiftelsen och Hari Seldon och Stiftelsen av den berömda författaren Isaac Asimov, som under en tid var president för American Humanist Association.

Preludium till Stiftelsen och Hari Seldon och Stiftelsen är upptakten till den klassiska stiftelsetrilogin, som lustigt nog är skriven många år tidigare. Berättelsen utspelar sig på planeten Trantor, vintergatsimperiets hjärta, och tar vid just när den trettiotvåårige matematikern Hari Seldon hållit ett föredrag om vad han kallar för psykohistoria, en metod för att utifrån olika begynnelsevillkor på statistisk väg förutsäga framtiden. Detta intresserar förstås kejsaren, som vill använda Seldon och hans kunskaper för egna syften.

Trots att Seldon själv inte tror att psykohistorien någonsin kommer att bli praktiskt användbar -- med tjugofem miljoner världar spridda över hela vintergatan skulle beräkningarna bli alldeles för komplexa -- inser han faran i ett samarbete med kejsaren, samtidigt som han av journalisten Chetter Hummin, som oroar sig för vad han tror är imperiets sönderfall, ändå låter sig övertalas att ge psykohistorien en chans. Problemet är bara hur Seldon skall kunna jobba med sina teorier och på samma gång hålla sig undan för kejsaren, vars vakande ögon är i princip omöjliga att undkomma.

Har man redan läst stiftelsetrilogin vet man förstås hur det gick med Seldon, psykohistorien och imperiet, men det är inga problem -- det är lika spännande för det. Och precis som i stiftelsetrilogin har man ett antal oväntade twistar att förvänta sig; särskilt slutet av Preludium till Stiftelsen fick mig att utbrista i ett "wow, det kunde man aldrig tro!".

[Ändrad 2007-03-02 av Andreas83]

Människornas rike på jorden av Julian Huxley

"En evolutionistisk inställning utgör förbindelselänken mellan naturvetenskap och människosläktets historia. Den lär oss att tänka i hastighetens och rörelsens dynamiska termer i stället för med de statistiska begreppen för tillfällig belägenhet eller kvantitativa resultat. Den inte bara visar oss upphovet och de biologiska rötterna till våra egenskaper som människor, utan ger oss en viss grundval och en yttre norm för att kunna bedöma dem i den skenbart indifferenta massan av naturföreteelser. Den evolutionära inställningen är oundgänglig, när det gäller att i den kaotiska röran av nutida sinsemellan stridiga strömningar särskilja de tendenser, krafter och processer, som vi har till uppgift att omhulda och underlätta. Den åskådning, den syn på verkligheten, som det är vår uppgift att verka för, bör alltså vara en världsomfattande evolutionistisk humanism på vetenskaplig grundval."

"(?) den högsta produkt evolutionen hittills har frambragt, är människan i hennes högsta utveckling. Den ger ett påtagligt och vetenskapligt stöd åt den demokratiska grundsats om mänsklig värdighet, som vi bekänner oss till. Samtidigt innebär denna sanning ett fullständigt vederläggande av alla lärosatser - vare sig hegelianskt filosofiska, fascistiska eller nazistiska - som hävdar, att staten är någonting på något sätt högre än den enskilda människan, och att den enskilda människan existerar enbart eller i främsta rummet för statens skull. Vidare har vi nått fram till insikt om, att fastän människans evolution utgör en naturlig fortsättning på det övriga livets, så är den en helt annat process. Den försiggår förmedelst den väsentligen samhällsbildande faktorn ?kumulativ tradition? och manifesterar sig först och främst i det mänskliga samhället, i motsatts till evolutionen inom växt- och djurrikena, där det väsentliga är fortplantning och vad till fortplantning och nedärvning av egenskaper hör. Och detta gör det genast lika uppenbart, att den omvända lärosatsen om individens rätt till oinskränkt frihet är lika felaktig. Rakt på sak sagt är människan tänkt som en isolerad varelse fullständigt meningslös."

"I negativ bemärkelse innebär den vetenskapliga metoden, att tron på auktoriteter förnekas, vare sig auktoriteten föreges vara av mänskligt eller gudomligt ursprung, vare sig den är grundad på tradition eller uppenbarelse. Vidare innebär den vetenskapliga metoden att man har upphört att i främsta rummet låta beläsenhet eller ren slutledningskonst vara avgörande för sanningen om en företeelse, - och att man alltså så mycket mindre litar på hörsägen och anekdot. I positiv bemärkelse innebär metoden först och främst en övergång från den sedan urminnes tider praktiserade indirekta och senare tiders ?empiriska? metod till en vetenskaplig forskningsmetod. Enligt denna prövas nya upptäckter (och gamla teorier) regelbundet på naturens otvetydiga verklighet genom experiment, när helst experiment är möjliga, och när så inte är fallet, genom observationer eller matematiska beräkningar. För det andra innebär den vetenskapliga metoden en övergång från mytens, det rationalistiska tänkandets och den logiska bevisföringens lika uråldriga metoder till den vetenskapliga tolkningens metod. Enligt denna ställs undan för undan allt mer och mer sammanfattande teorier upp för att förklara de iakttagelser som görs (även nu under ständig prövning på verkligheten förmedelst experiment). Den vetenskapliga metoden har vunnit fotfäste som det enda pålitliga medlet att både öka våra kunskaper om och vår kontroll över de yttre naturföreteelserna."

"Det har ofta och med rätta konstaterats, att vetenskapen på grund av själva sin natur står i motsättning till dogmatisk ortodoxi och kraven på auktoritet. Vetenskapen lever med vakna sinnen och skiftar inställning om så behövs. Den växer med upptäckten av nya fakta och genom att förklara gamla fakta på ett nytt sätt. Emellertid glömmer människorna understundom, att vetenskapens ständiga hållning av reservation, dess intellektuella ödmjukhet, som avhåller den ifrån att avge en definitiv och fullständig världsförklaring, inte på minsta vis innebär, att vetenskapen inte är säker på vad den själv påstår. Skillnaden mellan en dogm, den må vara religiös eller filosofisk, och en vetenskaplig sanning, är följande: en dogm förklarar auktoritativt, att vad än någon annan påstår, så förhåller sig det och det så och så, och den och den förklaringen är definitivt och för evigt sann - varmed underförstås, att alltså vidare undersökningar är onödiga eller hädiska. Vetenskapen hävdar i sin tur på grundval av sin rika erfarenhet, att det inte räcker med teoretiska slutledningar för att nå fram till sanningen, att sanningen aldrig är slutgiltig, och att ingen förklaring är fullt ut eller för alltid giltig."

"Vetenskapens moderna slutsatser och rön kan modifieras och utvidgas, men inte kullkastas. De är inga dogmer, men de gör måhända skäl för namnet vetenskapliga lärosatser. Vi måste se till att vår verksamhet och vårt sätt att tänka inte råkar i motsättning till detta system av fast grundade vetenskapliga teorier, liksom vi måste uppmuntra till att den vetenskapliga metoden användes, varhelst den kan tillämpas. Följaktligen kan vi inte och får inte tolerera att vetenskaplig forskning hindras av vidskepelse eller religiösa fördomar, eller att det sätts krokben för forskningsresultatens utnyttjande. Vi måste ogilla, nej, bekämpa ovetenskapliga och antivetenskapliga rörelser, sådana som t.ex. antivivisektionismen, den religiösa fundamentalismen, tron på underverk, den primitiva tron på andar, etc."

Referens: J. Huxley, Människornas rike på jorden, Kooperativa Förbundets Bokförlag (1947)

Den Blinde Urmakaren av Richard Dawkins (av en slump såg jag att hela boken (på engelska) kan laddas ned från The Secular Web.)

"(...) även om ateism kunde varit logisk försvarbart före Darwin, så gjorde Darwin det möjligt att vara en intellektuellt tillfredsställd ateist."

"(...) att Darwinsk evolution skulle vara beroende av slumpen är inte endast felaktig. Den är raka motsatsen till sanningen. Slumpen ingår som en mindre ingrediens i Darwins recept men den viktiga ingrediensen är kumulativ selektion som är raka motsatsen till slumpen."

"Att förklara uppkomsten av DNA/proteinmaskinen genom att ta till en övernaturlig skapare är att inte förklara någonting alls eftersom skaparens uppkomst lämnas oförklarad. Man blir tvungen att säga något i stil med 'Gud har alltid funnits', och om man tillåter sig en så bekväm utväg, kan man ju lika väl en gång för alla säga: 'DNA har alltid funnits', eller: 'Livet har alltid funnits' och anse frågan besvarad."

"Ju mer vi slipper av underverk, hög osannolikhet, fantastiska sammanträffanden och märkliga slumphändelser, och ju mer vi kan dela upp märkliga slumphändelser i kumulativa serier av små slumpvisa steg, desto mer tillfredsställande för förnuftet kommer vår förklaring att vara."

"(...) att universum skulle ha skapats för bara 6000 år sedan. Denna teori saknar inte bara stöd. Den är oförenlig inte bara med ortodox biologi och geologi utan med den fysikaliska teorin om radioaktiviteten och med kosmologin (...)."

"Nästan alla folk har utvecklat egna skapelsemyter och den som finns i Första Mosebok råkar bara vara den som råkade ha accepterats av en viss stam av herdar i Främre Orienten. Den har inte högre status än t.ex. den myt hos en västafrikansk stam, som hävdar att världen skapats ur exkrementer från myror."

Citat från: R. Dawkins, Den Blinde Urmakaren, Wahlström & Widstrand (1986)