När började du existera?
(frågan dök upp på Sturmarks blogg)

Går jag till mina egna upplevelser, så har jag alltid existerat. Jag kan nämligen inte minnas något enda ögonblick, då jag inte fanns till.

Eftersom uppkomsten av medvetandet är en gradvis process har jag inget svar. Rent fysiskt existerade väl jag när min genuppsättning uppstod men då var jag ingen individ. En individ kan man inte vara när man är en klump odifferentierade celler utan det är man när man har ett medvetande.

Antar att sign. "z" menar att existensen börjar i befruktningsögonblicket, därmed skulle abort vara mord.

Vilket inlägg hos Sturmark är det "z" har kommenterat på det viset?

Annars svarar jag ungefär som Z. En bäbis blir en person med fulla mänskliga rättigheter först när den är förlossad. Man skulle kunna anse att bäbisen också har rättigheten att få fortsätta existera utanför mammans mage så fort den blivit gammal nog att klara sig utan henne.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Grottis Vilket inlägg hos Sturmark är det "z" har kommenterat på det viset?

Detta

Se mitt svar.

Varför skulle man få fulla mänskliga rättigheter just vid förlossningen? (ok, det är en praktisk och tydlig gräns att använda, men på vilket annat sätt än att den är praktisk är den etiskt försvarbar.)

Har man inga rättigheter innan förlossningen? Och har man verkligen fulla mänskliga rättigheter efter förlossningen - rättigheterna till självbestämmande är onekligen rätt begränsade de första åren.

Det verkar finnas en konsensus om att abort inte är ok hur sent som helst. Logiskt sett respekterar man då fotrets rätt till liv. Abort är alltså ok fram till en viss vecka, därefter inte. Godtycket verkar totalt.

Abort är etiskt problematiskt. Som förespråkare för fri abort erkänner jag det, och brottas med det, och det irriterar mig fruktansvärt att andra förespråkare för fri abort blundar för problemen.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Bindler Det verkar finnas en konsensus om att abort inte är ok hur sent som helst. Logiskt sett respekterar man då fotrets rätt till liv. Abort är alltså ok fram till en viss vecka, därefter inte. Godtycket verkar totalt.

Jag håller inte med om att godtycket behöver vara totalt. En möjlig hållpunkt är när fostret klarar sig -- med hjälp av sjukhusvård -- utanför mammans mage.

Välkommen till forumet förresten, Bindler. Hoppas att du kommer att trivas.

Abortgränsen är inte godtycklig. Den gräns vi har beror på olika stadier i fosterutvecklingen. Nu var det ett tag sedan jag läste embryotoxikologi men då ansåg jag att dagens gräns var rationell och bra.

Att abortera ett två timmar gammalt embryo ser jag inga som helst moraliska problem med. Att abortera ett 9 månader gammalt foster anser jag däremot vara fel, allt annat lika. Det finns naturligtvis särskilda skäl där jag skulle kunna acceptera en sådan abort, t.ex där moderns liv är i fara. Om jag vore kvinna och bar på ett foster där jag hade 50% chans att överleva skulle jag inte vilja ta risken. Förhoppningsvis upptäcker man en sådan sak redan under de första veckorna, men det är långt ifrån säkert.

Min ståndpunkt är att när man väl har bestämt sig för att göra abort är det bättre ju tidigare den sker.