En bekant till mig berättade för mig att han varit på en seans. En av hans bekanta försöker tydligen 'utbilda' sig till medium och utforskar spiritism. Jag är lite orolig för att min kompis (som i och för sig brukar vara hyfsat skeptisk) kan börja tro på detta och nu känner jag ansvaret att upplysa honom om vad det hela egentligen handlar om. Läste lite om cold reading etc men är det någon som har riktigt bra tips om hur man avslöjar spiritismbluffar får ni gärna bidra med dem. Själva seansen var nog inte så lyckad men min kompis har stort förtroende för sin bekant (om han tror på detta, borde det då inte stämma).

Hej och välkommen till forumet! Jag vet inte så mycket om spiritism, men det borde finnas en hel del nyttigt på CSICOP:s websida:

http://www.csicop.org/

Exempel på sökning:
http://www.csicop.org/cgi-bin/search/search.cgi?q=seance

Det finns bluffmakare av typ Uri Geller och dom skall avslöjas. Dessutom finns det penningmakare som ifs. inte ljuger men utnyttjar mänskliga svagheter, tex. Scientologerna, och dom skall också avslöjas.

Men, där finns också en hel del medier/förmedlare av typ New Age, som utan synbarliga egoistiska motiv, är fullständigt övertygade att det dom förfäktar är sant. Dom kan ju knappast ?avslöjas?. Istället borde man påpeka hur lätt det är att lura sig själv.

I det här sammanhanget undrar jag ofta om de är så bra att vara en militant motståndare till esoteriska rörelser. Varför inte erbjuda anhängarna en stege som de tryckt kan klättra nedför i stället för att ställa dom inför valet att göra ett avgundshopp eller vara kvar.

Före detta anhängare till dessa rörelser har, på grund av skam eller därför att de inte vill anses som dumma, en tendens att låta det gamla vara glömt. Om de å andra sidan framträder och berättar om sina erfareheter så är de förmodligen ett betydligt effektivare vaccin än alla filosofiska utläggningar. Se tex. http://www.exkristen.se/

Jag tror därför, (invändningar välkommna), att man borde avdramatisera. Kanske kan man se på esoterism en slags mental influensa, (något som alla kan råka ut för), men som väl överstånden och på grund av antikroppsbildning, leder till en stabilare personlighet..

Omvändelse från kristendomen är ofta en väldigt lång process som börjar med ett frö av tvivel som växer till en hel skog. Det är mycket möjligt att det är precis samma sak med New Age, men hur ska man gå tillväga menar du?

PA
Bra fråga. Jag önskar att jag hade en patentmedecin, vilket inte är fallet .

Med avdramatisering menar jag att man från ateistisk sida måste erkänna att det finns en gråskala mellan tro och inte tro.

En del tror alltid, andra tror bara när dom är i kyrkan och åter andra tror inte alls men tycker att religösa riter är stämmningsfulla. Dessutom finns det ju deister som tror att Gud, (fritt tolkat som begrepp), en gång skapade världen men därefter inte har ingripigt. Därmed borde fysiken, tolkad som filosofi, vara deistisk.

Ett annat sätt att avdramatisera är att försöka få dom som har varit involverade i forsking berätta om sina misstag. Det är inte lätt, vem vill framstå som dum. Denna typ av självkritik, (förekommer då och då), borde dock betrtaktas som odramatisk. Jag har själv en bakgrund som forskare om hur frost växer till på kalla ytor. Av alla mina hypoteser visade sig 95% vara ofruktbara, vilket till synes kan vara ett ?kallt? konstaterande. Allteftersom de föll och ur en psykologisk synpunkt följde dock en slags sorgeprocess, (absolut inte att i intensitet förväxla med en förlust av någon närstående). Den tes som jag såsmåningom kom fram till stämmer alldeles utmärkt i vissa fall, i andra fall approximativt och i vissa fall inte alls. Jag är benägen att tro att detta är ganska typiskt för sanningssökande inom alla möjliga områden.

Hos vissa människor tolkar jag religositet som en vilja att överlämna sig själva till en högre makt. I normalfallet blir man djupt religös och i extremfallet självmordsbombare. Från psykologiskt håll framförs det ibland att det skulle finnas någon slags dödsdrift, (mental eller fysisk). Jag vet ingenting om detta men jag har observerat att den religösa bakgrunden nästan alltid är förknippad med en resning av murar mot omvärden. Detta är synnerligen problematiskt men från omvärlden sida borde man givetvis se till att de som vågar hoppa landar mjukt. Om dessa människor innifrån sina ?kloster? upplever ateister som skällande bandhundar så har jag svårt att tro att ateismen skulle vara till någon hjälp.

I typiska New Age rörelser blir ofta ett riskorn av sanning till en hel världsbild. En hel del företeelser som tex. massage, meditation, avslappning och yoga är välgörande. Annat är givetvis rena fantasifoster. Inom denna rörelse står inte vetenskapliga metoder högt i tak och detta ibland med rätta. Hur har tex. inte näringsfysiologin förändrats de senaste 50 åren! Här tycker jag att ateister ofta, (jag drar mig för att generalisera men..), har en alltför troende attityd till diverse ?omogna? vetenskaper. En avdramtisering vore på sin plats.

Jag håller med om det du skriver angående dietråd men som jag alltid brukar säga i sådana sammanhang: Problemet var inte för mycket vetenskap utan för lite.

Idag vet vi bättre än vi gjorde för 50 år sedan och om 50 år vet vi förmodligen ännu bättre, tack vare vetenskapen som metod. Jag tycker att man måste skilja mellan vetenskap som metod och Vetenskapliga Sanningar med stort S. De flesta forskare, och det vet du säkert bättre än jag eftersom du har forskat, är alltid avvaktande skeptiska till sin forskning. Ju mer en teori har bekräftats desto starkare tror man på den men utgångspunkten är alltid skeptisk/kritisk. Där har du den stora skillnaden mot religion och New Age, där man är allt för okritisk och skepsis betraktas som intolerans eller självgodhet.

Som någon skrev: Vetenskapsmän ber inte om att deras teorier ska vara sanna. De försöker motbevisa dem!