Det låter mycket intressant detta du skriver Chiburi.
Jag vet inte om vi är inne på samma spår eller om jag är helt ute och cyklar och verkar flummig. Men jag som ateist och Humanist har nog rätt starkt
ändå lite vad som i brist på bättre får kallas för "andliga" känslor inför tillvaron, livet, människan, människans framsteg, vetenskapen och
humanismen m. m.. Eller man kanske ska kalla det för existentiella frågor, istället för andliga.
Varför skulle man inte genom målningar, serier, skulpturer, musik, musikvideos, dikter m.m. kunna förmedla känslor av t.ex. fascination, trivsel,
wow-känsla, glädjekick, hänföreelse inför såna företeelser som bl. a. evolutionen, rymdfärder, kunskap om rymden, svarta hål, supernovor, big bang,
oändligheten, annorlunda rumsdimensioner, ateism med mera? När jag nyligen läste Dawkins bok "Illusionen om gud" så tror jag det stod någonting där i
stil om en fråga varför det inte gjorts något musikaliskt verk om evolutionen.
Jag vet att det åtminstånde finns många medlemmar i Humanisterna som verkar tänka i samma banor som mig. T.o.m. såna som kallar sig själva för
"religiösa". Men som är precis lika befriade från gudstro, spöktro, tron på liv efter döden, astrologi och annat mumbo jumbo som andra humanister är.
Hur som helst så är jag mycket intresserad av att diskutera vidare detta ämne. Även om jag just nu på rak arm inte känner till detta om just någon
sajt för detta.
Har avfallit från kristendomen, jag är ateist och Humanist.