Tänkte kasta in en brandfackla.
Kan man inte säga att den här världen är allt igenom god?
Själv bygger jag sportbilar, men det kunde lika gärna gälla någon annan sysselsättning. Allt som oftast så fungerar inte bilen som tänkt, då ställer jag mig frågan vad det kan vara som jag missat. För det är faktiskt så att jag har missat någonting, och inte så att fysikens lagar är slumpmässiga och att det i själva verket var jag som haft rätt. Nej, jag kan vara helt tvärsäker på att det är jag som brustit på någon punkt och att jag genom resultatet kan lära mig något. Skulle så inte vara fallet vill jag påstå att ondska i realiteten skulle existera. Det vore en ond värld om resultatet av våra handlingar skulle hänga på "rätt tro" i stället för rätt handling. Lyckligtvis är det så att det vi ser omkring oss är ett direkt resultat av det vi gör, och inget annat. Slår vi salt i kaffet så smakar det hemskt, spelar ingen roll att vi trodde det var socker. Det vi kallar ondska är inget annat än okunnighet med andra ord.

hemipanter

Du verkar ha en positiv och behärskad inställning. Angående exemplet med bilbygget, att vid problem lugnt tänka efter hur man ska göra nu.

Annars så kan man väl säga att världen är vare sig god eller ond. ?God? och ?ond? är begrepp vi människor har skapat för att beskriva mänskliga förhållanden. Universum i sig bara är, det är varken ont eller gott.

Quote: Originally posted by Svante

Annars så kan man väl säga att världen är vare sig god eller ond. ?God? och ?ond? är begrepp vi människor har skapat för att beskriva mänskliga förhållanden. Universum i sig bara är, det är varken ont eller gott.

Det här är även det en produkt av det "värdeladdade språket", man vill framställa saker som bättre eller sämre, eller, goda-onda. I religiösa sammanhang framställs gott och ont som verkliga realiteter. En del bemöter detta med att "om gud är god varför ser världen ut som den gör?". Jag menar helt enkelt att argumenten går att vända på och påstå att världen är god och från en viss plattform även rättvis eftersom saker blir precis vad vi gör dom till.

Man hamnar lätt i ett semantiskt problem här, och missförstånd ligger nära till hands. Men visst, universum "är"
är Ok för mig. Min ståndpunkt är att materien är ett verktyg som synliggör livet, men själva verktyget bara är.

Jag håller med Svante. Världen är varken god eller ond. Det är vi som förhåller oss till den att den är ond eller god. Världen bara är.

Det förekommer sådant som jag tycker är ont, t.ex när människor blir hemlösa av jordbävningar, eller när en tsunami sveper över en ö och dödar massvis med människor, men det finns också sådant som jag tycker är gott, t.ex en soluppgång eller när människor gör något bra för varandra. Det är upp till mig vad jag väljer att fokusera på.

Om jag tänker mig att universum "är" så förefaller en jordbävning mer som en "är funktion" och att om gott och ont är relaterat till människors förhållanden så är det i detta man kan använda ont-gott för att beskriva hur vi är mot varandra, eller?


[Ändrad 2010-11-24 av hemipanter]

Quote: Originally posted by hemipanter

Om jag tänker mig att universum "är" så förefaller en jordbävning mer som en "är funktion" och att om gott och ont är relaterat till människors förhållanden så är det i detta man kan använda ont-gott för att beskriva hur vi är mot varandra, eller? [Ändrad 2010-11-24 av hemipanter]

Hemipanter, markera gärna dina ändringar så att man ser vad du har ändrat.

Jag förstår inte din fråga riktigt. En jordbävning är självklart vare sig ond eller god. Den bara är. Men att människor blir lidande till följd av en jordbävning kan väl knappast beskrivas som något annat än dåligt, eller?

Quote: Originally posted by hemipanter

Quote: Originally posted by Svante   Annars så kan man väl säga att världen är vare sig god eller ond. ?God? och ?ond? är begrepp vi människor har skapat för att beskriva mänskliga förhållanden. Universum i sig bara är, det är varken ont eller gott. Det här är även det en produkt av det "värdeladdade språket", man vill framställa saker som bättre eller sämre, eller, goda-onda. I religiösa sammanhang framställs gott och ont som verkliga realiteter. En del bemöter detta med att "om gud är god varför ser världen ut som den gör?". Jag menar helt enkelt att argumenten går att vända på och påstå att världen är god och från en viss plattform även rättvis eftersom saker blir precis vad vi gör dom till. Man hamnar lätt i ett semantiskt problem här, och missförstånd ligger nära till hands. Men visst, universum "är" är Ok för mig. Min ståndpunkt är att materien är ett verktyg som synliggör livet, men själva verktyget bara är.

Man skulle precis lika gärna kunna vända på det och se det som så att gud är ond och att denne därför inte kan finnas, "om gud är ond varför ser världen ut som den gör?" Det finns ju gott i världen trots den onde guden.

Viss kan man vänd på det. Ett problem är det dogmatiska och okritiska förhållandet till läran som råder i religiösa kretsar.
Vi har blivit begåvade med en hjärna som uppenbarligen inte får användas i dessa sammanhang, om jag tillåts uttrycka mig på det sättet.

Quote: Originally posted by PositivAteist

Hemipanter, markera gärna dina ändringar så att man ser vad du har ändrat. Jag förstår inte din fråga riktigt. En jordbävning är självklart vare sig ond eller god. Den bara är. Men att människor blir lidande till följd av en jordbävning kan väl knappast beskrivas som något annat än dåligt, eller?

Jag skall markera ändringar hädanefter. I detta fallet var det nog bara felslag på tangenter.

Det är självfallet tråkigt för dem som drabbas av jordbävning.
Den materiella världen bryts ned och byggs upp på en kontinuerlig basis, så sett ur den synvinkeln sker "dåligt, tråkigt, ont, okunnigt" samt "bra, gott, snällt, kunnigt", eller vilka ord vi nu klär detta med, fortlöpande och måste så göra.

Jorbävningar går med kunskap att förutsäga, det finns alltså något gott att lära sig utav allting. En lärare som lär ut kunskap kan göra det och bedöma elever "orättvist", medan med naturen "fysiken" som lärare så får vi svar svar som är korrekta och icke prioriterande mot dem som lär sig av den. Jag håller själv på med sportbilar och dess konstruktioner. En del tycker sig drabbas av otur när det dom gjort inte fungerar, medan jag själv ser det som en källa till kunskap samt att "naturen" visar mig på en konkret felhandling från min sida, vilket är bra. Resultatet kan givetvis bli värre och jag skadas, men frågan blir ändå hur man skall förhålla sig till detta? Ser man dessa "katastrofer som straff" så är man illa ute i sin analys och det ligger nära tillhands att även beskylla det hela för ondska.