Gud påstås vara en övernaturlig varelse som har skapat världen, men vi har ingen kunskap om en övernaturlig verklighet, och därför påstås Gud vara outgrundlig. Det outgrundliga är det ofattbara, men om Gud inte kan uppfattas är det omöjligt att definiera gudsbegreppet på ett meningsfullt sätt. Att påstå att Gud är outgrundlig är därför att erkänna att vi inte vet vad vi pratar om. Om den teistiska guden är outgrundlig är det en agnostisk gud, och detta innebär att gudsbegreppet är meningslöst. Om det inte går att veta något om Gud är gudsbegreppet utan innehåll, och då blir det meningslöst att påstå att Gud existerar. Agnosticism innebär därför att ateismen är den enda förnuftiga ståndpunkten. Agnosticismen ogiltigförklarar alla argument för Guds existens därför att agnosticismen ogiltigförklarar gudsbegreppet. Därför måste teisterna undvika agnosticismen för att kunna försvara sin gudstro. Men är det möjligt att undvika agnosticismen och samtidigt behålla tron på en övernaturlig varelse? Dilemmat är: Om teisterna vill behålla tron på en övernaturlig varelse måste de acceptera att Guds natur är obegriplig, för vi har ingen kunskap om en övernaturlig verklighet. På den andra sidan, om teisterna vill undvika agnosticismen ? något de måste för att ge gudsbegreppet mening ? måste de också demonstrera att människan kan uppnå kunskap om Gud.

Gud påstås vara en gränslös varelse med gränslösa egenskaper, men man kan inte definiera något som är gränslöst. Ordet definition kommer av det latinska ordet definire, som betyder avgränsa. En giltig definition avgränsar det definierade begreppet från andra begrepp. Att definiera innebär alltså att begränsa; att skilja det ena från det andra, och det faktum att du är en människa innebär att du inte är en elefant eller åsna. Utan kontraster, utan någon skillnad mellan begreppen, blir alla begrepp meningslösa och oförståeliga. Därför är det omöjligt att definiera en gränslös gud på ett meningsfullt sätt. En gränslös varelse är en varelse utan en specifik natur, alltså en varelse som inte är något särskilt, men detta är en varelse som inte finns. Att vara gränslös är att inte vara något alls. En varelse med gränslösa egenskaper kan inte existera i den naturliga verkligheten, och därför måste en allsmäktig och allvetande gud vara övernaturlig. Och det övernaturliga är av naturen oidentifierbart. Det är alltså omöjligt att undvika agnosticismen. Detta innebär att gudsbegreppet är meningslöst, och därför är det meningslöst att påstå att det finns en gud.

Det finns två grundläggande sätt att diskutera Guds natur; negativ teologi och positiv teologi. Negativ teologi innebär att förklara vad Gud inte är. Immateriell säger oss att Gud inte är materia. Gränslös säger oss att Gud inte är begränsad. Osynlig säger oss att Gud inte är synlig, o.s.v. Problemet med negativ teologi är att om Gud beskrivs endast med negativa termer är det omöjligt att skilja Gud från det som inte finns. Det som inte finns är immateriellt, gränslöst, osynligt, o.s.v. ? och det är Gud också. Om teisterna vill separera sin gudstro från tron på ingenting måste de ge gudsbegreppet en positiv substans. Gud måste beskrivas i positiva termer, d.v.s. man måste förklara vad Gud är, och inte vad han inte är. Men detta är omöjligt om Gud är övernaturlig. Alla positiva kännetecken som används för att beskriva Gud uppstår i ett mänskligt sammanhang och blir meningslösa när de tas ut av detta sammanhang. Om vi vill använda positiva kännetecken på Gud och samtidigt behålla deras mening måste vi därför reducera Gud till en mänsklig nivå, men då kan inte Gud ha skapat världen. Antingen behåller det mänskliga språket sin innebörd baserad på människans erfarenheter av den naturliga verkligheten ? vilket innebär att språket inte kan beskriva en övernaturlig gud ? eller så töms språket på mening för människorna, vilket innebär att språket inte kan beskriva Gud då heller. Om Gud är annorlunda än den naturliga verkligheten kan vi inte ha någon idé om vad det innebär att ge Gud meningsfulla egenskaper. Begrepp existerar inte i ett vakuum; de är skapta inom ett specifikt sammanhang och får sin mening endast inom detta sammanhang. Alla meningsfulla begrepp har uppstått i den verklighet vi lever i, och därför kan begreppen endast användas för att beskriva den naturliga verkligheten. Positiv teologi kan därför inte rädda Gud från agnosticismen.

Guds påstådda kännetecken är bara en maskering som försöker dölja att gudsbegreppet är meningslöst. Detta innebär att teisterna baserar sin tro på ett intellektuellt vakuum och försöker försvara det oförsvarbara; de kan inte ens specificera vad de tror på. Teister vet inte vad de pratar om när de påstår att Gud existerar, och det är det ingen annan som vet heller.

?If it is irrational to assert the existence of an unknowable being, it is equally irrational to assert the existence of its metaphysical corollary: a supernatural being. If knowledge of the unknowable is a contradiction, knowledge of the supernatural is a contradiction as well. This has the effect of excluding theism from the sphere of rational consideration, in which case atheism wins by default.? - George H. Smith

Jag tror att teisterna kan lösa ditt problem genom att hävda att man inte kan ha fullständig kunskap om gud, men att man kan veta somligt om den. Samma resonemang som naturlagarna alltså. Det är knappast meningsfullt att hävda att vi ingenting vet om naturlagarna bara för att vi inte har fullständig kunskap om dem.

Om en teist säger att den kan veta att gud ingriper i världens skeenden går dessa ingripanden att studera och då kan vi veta något om gud även om vi inte vet allt. Hur ställer du dig till det? Få teister definierar väl gud på ett helt meningslöst sätt. De flesta säger att den har något positivt attribut som särskiljer den från resten av verkligheten.

PositivAteist - Jag har faktiskt aldrig hört en gud definieras på ett sätt som särskiljer det från något annat (tex kärleksfull), eller som inte bygger att man förklarar det med ytterligare ett otydligt begrepp (som allsmäktighet)

Gud = Ett allsmäktigt väsen
Allsmäktighet = Gudomlighet

Dvs cirkelresonemang utan förklaring.

Fast allsmäktighet är väl egentligen bara ett sätt att säga att gudens makt inte har några begränsningar, dvs att det är ett icke-attribut.

Edit: ...vilket innebär att allsmäktighet inte är något som avgränsar guden från något annat. Det är vad som kallas via negativa, eller den negativa vägen. Man definierar alltså inte guden från vad den är utan från vad den inte är. Guden har inga begränsningar för vad den kan göra. Det finns inga gränser för dess kärlek eller kunskap. Problemet med via negativa är att man inte har definierat vad en gud är, bara vad den inte är.

Säg att en gud inte är kommunist. Hur vet vi då vilken ideologi den tillhör? Kanske ingen alls? Vad har den i så fall för ideologi? Det blir ju inte ett logiskt meningsfullt sätt att definiera guden. Man bara gör den till motsatsen mot allt man känner till.

Omni-attributen (omnipotens, omnisciens, omnibenevolens, mm) är alltså inget annat än icke-attribut.

[Ändrad 2006-03-01 av PositivAteist]