Det är en sak jag fundert över, det är kanske en ganska trivial sak som lätt går att förklara men jag skulle gärna villa ha svar på den.

På atomnivå finns det ingen intelligens, sant? Det enda som händer är att en atom reagerar si och så på en annan atom osv. Dom kan inte reagera på flera olika sätt utan dom reagerar just på ett visst sätt och kan på så sätt också beskrivas med matematiska formler utan undanfall.

Hur kan en sådan sak som fri vilja existera isåfall? Om vår hjärna endast är baserad på ett cause and effect system.

Om det som jag skrev om atomnivån stämmer (vilket det inte behöver göra eftersom jag medger att jag inte vet mycket om dessa saker) så skulle det ju måsta finnas en metafysisk (övernaturlig) värld, alltså en värld som är oberoende av den fysiska (naturliga) var vår fria vilja och vårt medvetande skulle existera för att vi skulle kunna ha en fri vilja.

Så hur är det? Finns det en övernaturlig värld eller är jag en enda stor och komplex cause and effect maskin?

Svaret, eller iaf MIN uppfattning av det hela är en kombination av två varianter:

1 Om allt på atomnivå är bestämt av orubbliga naturlagar, existerar ingen fri vilja då allt är som du säger en cause and effect även upp på macroplanet. Även ur ett sociologiskt perspektiv kan allt som händer individen lätt pekas ut som ett resultat av miljön och allt i den som händer. ALLA beslut.

2 Om allt på atomnivå är slumpmässigt, pga kvantmekaniken (som tyder på det) är allt som sker på denna nivå alltid slump. Dock kan man på över atomär nivå förutse massor av ting. Vi har paradoxen att på macronivå finns deterministiska lagar, på micro inte alls säkert. Dilemma och en annan diskussion som kan besvaras med strängteorier osv, men detta å sidan så kvarstår problemet kring en individs beslut. Sker dem på macronivå då punkt "ett" ovan gäller, eller finns det tillfällen då tankar och beslut är ett resultat av kvantmekanisk slump på micronivå (en synaps är ju trots allt elektricitet. Oavsett om det sistnämnda är fallet, är det fortfarande INTE fri vilja utan i såfall slump.

Som jag ser det alltså är fri vilja en illusion som saknar all substans i vetenskapligt tänkande oavsett perspektiv. Våra beslut är antingen cause and effect, eller ibland kanske kvantmekanisk slump, eller en kombination. Jag har aldrig hört talas om en tredje variant mer än den innehållslösa religiösa dogmen som påstår det då såklart.

Min personliga uppfattning är att punkt ett gäller. Slumpen ser jag inte som möjlig på macronivå eftersom slumpen kommer i konflikt med en annan sak: Evolutionen - en art vars tankar bara en endaste gång i livet baseras på kvantmekanisk slump är dödsdömd eftersom beslut "fattade" utan cause and effect är irrationella per definition och därmed potentiellt farliga.

Quote:

Ursprugligen inlagt av l33telboi Det är en sak jag fundert över, det är kanske en ganska trivial sak som lätt går att förklara men jag skulle gärna villa ha svar på den. På atomnivå finns det ingen intelligens, sant? Det enda som händer är att en atom reagerar si och så på en annan atom osv. Dom kan inte reagera på flera olika sätt utan dom reagerar just på ett visst sätt och kan på så sätt också beskrivas med matematiska formler utan undanfall. Hur kan en sådan sak som fri vilja existera isåfall? Om vår hjärna endast är baserad på ett cause and effect system. Om det som jag skrev om atomnivån stämmer (vilket det inte behöver göra eftersom jag medger att jag inte vet mycket om dessa saker) så skulle det ju måsta finnas en metafysisk (övernaturlig) värld, alltså en värld som är oberoende av den fysiska (naturliga) var vår fria vilja och vårt medvetande skulle existera för att vi skulle kunna ha en fri vilja. Så hur är det? Finns det en övernaturlig värld eller är jag en enda stor och komplex cause and effect maskin?

Jag tror inte på någon fri vilja oavsett vilken världsbild man har i övrigt, men jag har trott att det finns en så jag kan förstå vissa av argumenten för fri vilja. Ditt inlägg tycks utgå från att det finns en fri vilja så först skulle man kanske klara ut vad du menar med fri vilja och om en sådan vilja verkligen existerar.

Dessutom har jag svårt att förlika existensen av en gud med vare sig närvaron eller frånvaron av fri vilja. Kan man kalla en varelse gud om den är en robot utan fri vilja? Kan det finnas en gud om det finns varelser som har en vilja som är så fri att inte ens han kan styra över dem? Det är en fråga som ligger lite utanför din fråga och kanske förtjänar en egen tråd, eller till och med en artikel på ateism.com.

På atomnivå finns (förmodligen) ingen intelligens, det är sant, men du kan inte dra ut från atomnivå till makronivå utan vidare. En atom är ju inte uppbygd som en människa så den kan inte göra samma saker. Atomer far runt planlöst, men den moderna fysiken säger att det finns slump på kvantnivå, så även om atomerna saknar intelligens har de ingen exakt position och rörelse i rummet och tiden. Därav följer möjligheten till fri vilja, men det gör den inte till en realitet. Just det med kvantfluktuationer mm gjorde att jag tidigare trodde på en fri vilja, men jag har ändrat mig av andra skäl.

Jag menar att en vilja aldrig kan vara fri. Detta beror på vad vi menar med vilja. En vilja är ju summan av våra behov kan man säga. Om jag vill dricka vatten beror det på att jag är törstig, och jag har ju inte valt att vara törstig. Vilka viljeyttringar vi än talar om går de alltid tillbaks till någon orsak som ligger utanför viljans kontoll, och därmed kan viljan aldrig vara fri.

På samma sätt kan något som är helt fritt aldrig vara en vilja. Det som är fritt har ju möjlighet att göra vilket val som helst, men det är detsamma som att säga att man inte har någon speciell vilja. Man vill allt eller inget lika mycket. Då är det slumpen som avgör vilka val man gör.

Sammantaget menar jag alltså att fri vilja är en självmotsägelse av samma typ som fyrkantig cirkel (i vanlig euklidisk geometri). En cirkel kan aldrig vara fyrkantig och det som är fyrkantigt kan aldrig vara en cirkel. På samma sätt kan inte det som är fritt vara en vilja och det som är en vilja kan inte vara fritt.

Detta motsäger dock inte att vi kan uppleva det som om vi har en fri vilja. Denna upplevelse av fri vilja har dock ingenting med det resonemang som du för att göra.

Det här med att den fria viljan är en självmotsägelse gäller oavsett vad som sker på kvantnivå, och det är därför jag har bytt inställning och numera anser att det inte finns någon fri vilja. Därmed faller också ditt resonemang om en övernaturlig värld, för att den fria viljan är en självmotsägelse gäller i alla logiskt möjliga världar, eftersom det är en logisk slutsats (beroende på hur man definierar orden). Om den övernaturliga världen inte är logiskt möjlig kan det visserligen finnas en fri vilja där, men då finns den ju inte eftersom det är logiskt omöjligt att den existerar.

Så svaret blir ur mitt perspektiv att det inte finns någon övernaturlig värld, oavsett hur den fysiska världen är beskaffad. På atomnivå är inte allt mekanistiskt "cause and effect" men i makrovärlden, och rent psykologiskt, är det så. Som PC Jersild uttryckte det i en bok (Darwins ofullbordade): Att säga att något är fri vilja för att det orsakades av en kvantfluktuation är rent nonsens.

/Fredrik

Quote:

Ursprugligen inlagt av l33telboi Det är en sak jag fundert över, det är kanske en ganska trivial sak som lätt går att förklara men jag skulle gärna villa ha svar på den. På atomnivå finns det ingen intelligens, sant? Det enda som händer är att en atom reagerar si och så på en annan atom osv. Dom kan inte reagera på flera olika sätt utan dom reagerar just på ett visst sätt och kan på så sätt också beskrivas med matematiska formler utan undanfall. Hur kan en sådan sak som fri vilja existera isåfall? Om vår hjärna endast är baserad på ett cause and effect system. Om det som jag skrev om atomnivån stämmer (vilket det inte behöver göra eftersom jag medger att jag inte vet mycket om dessa saker) så skulle det ju måsta finnas en metafysisk (övernaturlig) värld, alltså en värld som är oberoende av den fysiska (naturliga) var vår fria vilja och vårt medvetande skulle existera för att vi skulle kunna ha en fri vilja. Så hur är det? Finns det en övernaturlig värld eller är jag en enda stor och komplex cause and effect maskin?

Fri vilja är inte i konflikt med lagen om orsak och verkan. Fri vilja innebär att människan inte bara är en verkan; vi är också en orsak, och vi kan välja vilken verkan vi vill orsaka. När jag gör ett val är det jag som orsakar något, och vad jag vill orsaka kan jag välja själv inom gränserna för vad som er möjligt i den verklighet jag lever i.

Frågan är om vi kan ha en fri vilja utan lagen om orsak och verkan. Kan vi välja om vi inte kan förutse konsekvenserna av våra handlingar? Kan vi göra några val i en verklighet där ingenting är förutsägbart?

[Ändrad 2005-09-11 av Rickard]

Men om våra handlingar beror på orsaker så är de ju inte fria. Det du kallar "fri vilja" är då i själva verket en ofri vilja. Visst är vi en orsak, men det är ju också t.ex en sten som rullar ned för en brant och stöter till en annan sten. Det gör inte att stenen har en fri vilja.

På samma sätt som en stens rullning är orsakad av fysiska företeelser så är vår vilja orsakad av psykologiska mekanismer. Om du kallar mig något taskigt är det troligt att mitt medvetande reagerar på det, men det gör inte min reaktion fri, utan det gör det till en direkt följd av det du kallade mig för.

Jag kan visserligen reagera på flera möjliga sätt, men vilket sätt jag kommer att reagera på beror på faktorer som mina känslor i övrigt, mina kunskaper, hur jag är präglad mm. Om det fanns en fri vilja skulle inte människors reaktioner följa några sociologiska mönster.

?Men om våra handlingar beror på orsaker så är de ju inte fria.?

Jo, våra handlingar är fria eftersom det är vi själva som är orsaken.

?Visst är vi en orsak, men det är ju också t.ex en sten som rullar ned för en brant och stöter till en annan sten. Det gör inte att stenen har en fri vilja.?

Nej, stenen är i sig själv inte en orsak, eftersom den inte orsakade sin egen rullning. En sten kan inte bestämma sig för att rulla. Det är endast människor som kan bestämma sig för att orsaka något, och som därför kan välja vad de vill orsaka. Stenen är hjälplöst styrd av lagen om orsak och verkan, men det är inte människan. Människan kan medvetet använda lagen om orsak och verkan, och vi kan därför välja vilken verkan vi vill orsaka inom gränserna för vad som är möjligt i varje situation och sammanhang.

?Om det fanns en fri vilja skulle inte människors reaktioner följa några sociologiska mönster.?

Detta gäller bara om man definierar fri vilja på ett gränslöst sätt. Vi har självklart inte obegränsad frihet. Vi kan endast välja mellan de valmöjligheter som varje situation ger oss. Vi existerar inte i ett vakuum, och vi blir påverkade av vår omgivning, men detta innebär inte att vi inte har fri vilja. Vi kan välja att (re)agera på olika sätt, och detta är tillräckligt för att konstatera att vi har fri vilja. Att dina val alltid är motiverade (orsakade) innebär inte att det inte är ett fritt val. Det innebär att du även väljer orsak, d.v.s. du är själv den primära orsaken.

Quote:

Ursprugligen inlagt av Rickard ?Men om våra handlingar beror på orsaker så är de ju inte fria.? Jo, våra handlingar är fria eftersom det är vi själva som är orsaken.

Ja och är "vi" verkligen fria? Cirkelresonemang.

Quote:

?Om det fanns en fri vilja skulle inte människors reaktioner följa några sociologiska mönster.? Detta gäller bara om man definierar fri vilja på ett gränslöst sätt. Vi har självklart inte obegränsad frihet. Vi kan endast välja mellan de valmöjligheter som varje situation ger oss. Vi existerar inte i ett vakuum, och vi blir påverkade av vår omgivning, men detta innebär inte att vi inte har fri vilja. Vi kan välja att (re)agera på olika sätt, och detta är tillräckligt för att konstatera att vi har fri vilja. Att dina val alltid är motiverade (orsakade) innebär inte att det inte är ett fritt val. Det innebär att du även väljer orsak, d.v.s. du är själv den primära orsaken.

"Jaget" är inget annat än ett kognitivt resultat av kroppens alla funktioner och minneserfarenheter - vad är det som är fritt i det egentligen? Det är ju "jätteenkelt" att kartlägga.

Och...vad är det konkret för begränsade valmöjligheter du tänker på? Om jag står mellan valet att dricka kaffe eller inte kaffe beror det på huruvida jag..

1 Gillar kaffe.
2 Är sugen för stunden om punkt 1 är ja.
3 Varför jag är sugen på punkt 2.
4 Har tillgång till kaffe och tid till att dricka.

Dvs "valet" ligger i punkt 2 och 3. Låt oss analysera "valet".

Varför är jag sugen på kaffe (om jag är det), jo därför att jag har druckit det innan och det är en dryck som jag dricker regelbundet. Alltså är det så om jag är kaffedrickare vanligtvis så kommer jag statistiskt sätt välja att dricka kaffe om inga andra omständigheter säger annat. Alltså är det INTE ett fritt val utan en statistisk sannolikhet där utgången är möjlig att kartlägga. Jag kommer dricka kaffe eftersom jag tycker om kaffe.

Du kan ta något helt annat mindre uppenbart, jag kanske gillar både REM och Pink Floyd, båda gruppers skivor finns på specialerbjudande på CDON men jag har bara råd med en skiva och jag vill köpa en skiva eftersom detta är min natur (som i kaffebeslutet) att köpa en och inte piratkopiera båda gratis, vi har alltså två möjliga variabler. Vad väljer jag? Ja oftast i 50-50 situationer där en preferens är svår att peka ut ens om jag snstränger mig allt vad jag kan, har vi faktorn "infall" (eller "slump" som vissa felaktigt väljer att kalla det) till vad jag kommer välja. Detta infall kan bero på ett mentalt lotteri som jag gör (eller ett konkret) eller en preferens som jag inte nödvändigtvis är uppmärksam på direkt. Låt oss säga att jag väljer en skiva av REM utan att kasta tärning, svårt att kartlägga varför, men det kommer fortfarande bero på en önskan utifrån en preferens. Jag vet att jag måste välja någon, annars blir det ingen. Det är rimligtvis så att jag trots allt föredrar REM över PF, annars hade jag ju gjort det andra valet och köpt PF.

Enkel logik - som inte går att motbevisa. Här är det alltså uteslutning och logik som ligger bakom anledningen till mitt beslut och varför det inte var mer fritt än "kaffe-beslutet" utan en preferens som var starkare än en annan. Skulle jag "kasta tärning" om valet är valet heller inte mitt. Faktum är att om jag omöjligen KAN "välja" mellan de två skivorna eftersom jag saknar preferens så är oddsen att jag kastar tärning eller helt avstår från att "välja" rimligtvis större än att jag väljer något.

För att det skall bli fri vilja måste beslutet vara helt fritt från känd eller plausibel preferens. Det kan jag nog lungt säga dig att du aldrig kommer hitta ett endaste exempel på.

Om du kan komma på ett endaste "beslut" som inte går att kartlägga och göra statistisk sannolikhet på har du fri vilja, inte annars. Vi är idel öra här :-)

[Ändrad 30-9-2005 av Nihonshu]

Rickard, du skriver att våra handlingar är fria eftersom det är vi själva som är orsaken. Det är just det jag bestrider, för det skulle innebära att våra viljeakter är orsakslösa. Om de inte är orsakslösa är de lika lite själva orsaken som stenen är orsaken till sin egen rullning. Vad jag beslutar att göra är orsakat av något annat, precis som stenens rullning hade en orsak.

Forskningen visar att många, för att inte säga de flesta, av våra tankar uppstår i hjärnan innan vi blir medvetna om dem, dvs innan de bearbetas av viljan. Det visar tydligt att tankarna har orsaker som ligger bortom viljans kontroll. Hur de sedan bearbetas av din vilja beror till syvende och sist på ytterligare orsaker utanför din kontroll som har präglat dig. Din vilja är lika styrd av orsak och verkan som en sten som rullar nedför en brant. Hur den rullar beror på landskapet den rullar genom, och vilka banor dina tankar tar beror på ditt mentala landskap.

När du först skriver att viljan är fri och sedan att vi självklart inte har obegränsad frihet är det en självmotsägelse, och jag har fått lära mig att man ska vara väldigt misstänksam mot sådana. Å ena sidan är viljan fri, hävdar du, men å andra sidan är den inte fullständigt fri. Du försöker både äta kakan och ha den kvar, men antingen är viljan fri eller också är den inte det.

Man skulle kunna uttrycka det som Schopenhauer, att vi kan göra vad vi vill, men vi kan inte välja vad vi vill göra. Jag kan välja att dricka en kopp kaffe, för att ta Nihonshus exempel, men jag har inte själv valt om jag vill dricka kaffe eller inte. Det ligger utanför min kontroll, och alltså är inte valet fritt; det beror på min mentala konstitution, och den kan jag bara ändra på om jag får ett stimuli som gör att jag vill ändra på den, vilket jag då inte heller har valt att vilja göra.

Våra val är inte någon primär orsak, utan följden av ett komplext orsaksmönster. De är resultatet av lagen om orsak och verkan precis som allt annat. Enda möjliga alternativet är att de är helt slumpmässiga, vilket i så fall gör att de inte är några viljeyttringar över huvud taget. Om de inte är slumpmässiga är de resultatet av en orsak, och inte fria.

Vi ser alltså att "fri vilja" är en självmotsägelse. Antingen är den fri, och då är den ingen vilja, eller också är den en vilja och då är den inte fri utan orsakad.

[Ändrad 2005-09-30 av PositivAteist]

Quote:

När du först skriver att viljan är fri och sedan att vi självklart inte har obegränsad frihet är det en självmotsägelse

Nej, det är inte en självmotsägelse. Vi har frihet att välja mellan de valmöjligheter som varje situation ger oss, och detta varierar beroende på situationen. För att kunna välja måste det finnas alternativ att välja mellan, och det är verkligheten som bestämmer vilka alternativ som finns. När det finns flera än ett alternativ kan vi välja fritt mellan dessa. Alltså; vi har frihet, men friheten är inte obegränsad. Ingenting är obegränsat.

Du kan inte kräva att ett begrepp måste ha ett obegränsat användningsområde för att vara meningsfullt. Det är tvärtom begränsningen av begreppets användningsområde som gör det meningsfullt. Det finns både frihet och ofrihet, och graden av frihet/ofrihet varierar. En person som sitter i fängelse har liten frihet. Utanför fängelset har vi mycket frihet i jämförelse, men även här varierar graden av frihet beroende på situation och sammanhang. En person med pengar har större frihet än en person utan pengar. En person som är frisk har större frihet än en person som är sjuk, o.s.v.

Att valen motiveras av stimuli är irrelevant eftersom man kan välja vilket stimuli man vill följa. Detta gäller även när ett stimuli är starkare än ett annat. Att jag tycker pizza smakar bättre än pannkakor betyder inte att jag är tvungen att äta pizza. Jag kan välja pannkakorna i alla fall.

Rickard du har faktiskt helt fel... Du kommer ALLTID välja det du föredrar eller som du har en anledning att äta (bevisa något tex). Det är hela poängen. Och det du föredrar att göra är en preferens och preferenser är inlärda/biologiska och har nada med fri vilja att göra. Skulle du "välja" självdestruktiva beslut som inte härleds till en uppenbar preferens beror detta rimligtvis bara på människans sökande efter hjälp. På samma sätt som 90% av alla självmordsförsök är tex. Dvs det är inte självdestruktivt egentligen. Och i de fall där det inte kan härledas till hjälpsökande, de återstående 10% talar vi om ett sökande efter välmående som inte är som det hos en frisk människa. Dvs en person som verkligen seriöst tar livet av sig, gör det för att nå som den ser det ett större välmående.

Allt kan härledas till detta, inget människan gör mot sig själv är 100% negativt ur alla perspektiv, för då hade vi inte gjort det. Således är människan 100% förutsägbar i teorin.

Detta är anledningen till varför det existerar en vetenskap som sociologi (eller för den delen kriminologi), människan är 100% förutsägbar utifrån sin miljö/organism. Praktiskt kommer vi nog inte kunna kartlägga allt till 100% eftersom det är omöjligt att känna till alla variabler. Men bara det faktum att det går att upprepa ett förutsägande överhuvudtaget en endaste gång visar att INGET i våra beslut är överhuvudtaget alls fria utan styrda av en kontext.

Man kan nämligen inte vara "lite fri" att välja inom en kontext. För om du försöker skapa en kontext: "Äta pizza eller glass, x eller Y" går det rätt lätt att skapa andra kontexter där x och y genast inte är 50-50 i procentsats om man analyserar.

Du måste inse att allt i "beslutsväg" går att analysera djupare än "jag väljer mellan x och y". Eller skrämmer det dig att du inte är oberoende från omvärlden? Jag kan nämligen inte förstå hur du annars som icke-kristen tror på att din vilja är oberoende din miljö/organism. Och att påstå att något kan vara fritt inom en kontext är som sagt helt felaktigt och en självmotsägelse.

Antningen är min vilja fri från något och däremd 100% omöjlig att förutse eller så styrs den av variabler som skulle kunna förutses. Du kan inte ha en kontextuell fri vilja, det är både en filosofisk och praktisk motsägelse!

Jag skulle också vilja att du redogjorde för vad vilja i praktiken är om det inte är en del av din kognitiva organism eller person och oberoende de faktorer som skapat din person.

För din person är definitivt till 100% en produkt av gener, hormoner, synapsbanor och miljö enligt både naturvetenskapen OCH samhällsvetenskapen. Således är det då intressant ifall viljan inte oberoende detta och i vilken vetenskap du grundar din uppfattning om människan i. Det kan nämligen inte vara neurologi, psykologi eller sociologi eftersom här gäller sen dryga 100 år att man är en produkt av antingen sin organism (sk biologism) eller sin miljö (sk behaviourism). Eller numera tvärvetenskapligt ur båda perspektiven.

Vilken är din okända referens om man får fråga och hur lyder förklaringen.

Quote:

Rickard du har faktiskt helt fel... Du kommer ALLTID välja det du föredrar eller som du har en anledning att äta (bevisa något tex). Det är hela poängen. Och det du föredrar att göra är en preferens och preferenser är inlärda/biologiska och har nada med fri vilja att göra.

Att jag alltid väljer det jag föredrar är irrelevant eftersom jag kan välja vad jag vill föredra. Att preferenser är inlärda är också irrelevant eftersom man kan påverka sin egen inlärning, och därmed välja preferenser. Inlärning är en kontinuerlig och dynamisk process, och ingenting statiskt och opåverkbart. Preferenser är dessutom omöjliga om vi inte har en fri vilja. Det ligger i sakens natur att en preferens är något du själv väljer. Att föredra något kan endast vara ett resultat av en fri vilja. Att ofrivilligt föredra något är en självmotsägelse.

Att alla handlingar är motiverade är självklart. En omotiverad handling är en självmotsägelse. Det måste finnas något som motiverar till handling. Motivet kan vara enkelt och förefalla meningslöst, men det måste finnas. Men en motiverad (prefererad) handling är inte det samma som en determinerad (tvungen) handling. Man väljer inte bara sina handlingar; man väljer även sina motiv. Vad bör motivera mina handlingar? Detta är ett fritt val. Ska jag dricka Coca Cola eller Juice? Cola smakar bäst (motiv). Juice är mera hälsosam (motiv). Alltså; båda alternativen är motiverade. Vilket alternativ jag väljer beror på vilket motiv jag väljer.

Quote:

Man kan nämligen inte vara "lite fri" att välja inom en kontext. För om du försöker skapa en kontext: "Äta pizza eller glass, x eller Y" går det rätt lätt att skapa andra kontexter där x och y genast inte är 50-50 i procentsats om man analyserar.

I mitt exempel är x och y inte 50-50, eftersom jag tycker pizzan smakar bättre än pannkakor. Men jag kan välja pannkakorna i alla fall. Det var ju precis detta som var poängen med exemplet; att x och y INTE behöver vara 50-50 för att valet ska vara fritt.

Quote:

Eller skrämmer det dig att du inte är oberoende från omvärlden? Jag kan nämligen inte förstå hur du annars som icke-kristen tror på att din vilja är oberoende din miljö/organism.

Nej, det är inte alls skrämmande. Och religion har ingenting med saken att göra. Fri vilja är inte något mystiskt. Det är en naturlig egenskap hos människan. Dessutom finns det kristna som är determinister. Fri vilja är nämligen i konflikt med åsikten att gud är allvetande. Om gud alltid vet vad du gör i framtiden har du inget annat val än att göra det som gud redan vet att du kommer att göra. En allvetande gud innebär därför att människan inte har fri vilja. Alltså kan jag lika gärna fråga: hur kan du som icke-kristen tro på determinismen?

Quote:

Och att påstå att något kan vara fritt inom en kontext är som sagt helt felaktigt och en självmotsägelse.

Nej, det är inte en självmotsägelse. Det är tvärtom frihet utan kontext som är en självmotsägelse. Alla meningsfulla begrepp är kontextuella. Gränslösa uttryck är meningslösa därför att det gränslösa har ingen kontext. Gudsbegreppet är meningslöst därför att gud påstås vara en gränslös varelse med gränslösa egenskaper. Om frihet inom en kontext är en självmotsägelse finns det ingen frihet alls. Men då måste du förklara varför det inte spelar någon roll om du sitter i fängelse eller inte, för det är i princip detta du säger. Du påstår i princip att du är lika fri/ofri i alla situationer. Men att sitta i fängelse är ett straff just därför att det begränsar människans frihet. Vi är friare utanför fängelset. Alltså; frihet existerar, men friheten är aldrig total/gränslös, för då blir frihetsbegreppet meningslöst. Alltså; frihet är kontextuellt. Friheten varierar beroende på situation och sammanhang, och vi har frihet at välja mellan de alternativ som varje situation ger oss. Frihet förutsätter att det finns alternativ att välja mellan, och vilka alternativ som finns är det situationen (verkligheten) som bestämmer. Vi kan inte välja något i ett vakuum. Jämför med det att vara självständig, som också är kontextuellt. Ingen är 100% självständig. Vi är alla beroende av den omvärld vi lever i. Men detta betyder inte att det är meningslöst att prata om självständighet. Vissa personer är mera självständiga än andra. Dem som har lärt att ta hand om sig själva är mera självständiga än dem som inte har lärt det. Och en person kan vara självständig i ett sammanhang, men osjälvständig i ett annat. Innebär detta att självständighet är en självmotsägelse? Nej, självklart inte. Och det samma gäller frihet. Att prata om frihet inom en kontext är ingen självmotsägelse. Det är inte antingen eller; allt eller ingenting. Vi är inte antingen 100% fria eller 100% ofria. Vi har en fri vilja, men hur mycket vi kan använda den varierar beroende på kontexten.

Quote:

För din person är definitivt till 100% en produkt av gener, hormoner, synapsbanor och miljö enligt både naturvetenskapen OCH samhällsvetenskapen. Således är det då intressant ifall viljan inte oberoende detta och i vilken vetenskap du grundar din uppfattning om människan i. Det kan nämligen inte vara neurologi, psykologi eller sociologi eftersom här gäller sen dryga 100 år att man är en produkt av antingen sin organism (sk biologism) eller sin miljö (sk behaviourism). Eller numera tvärvetenskapligt ur båda perspektiven.

Min person är en produkt av gener, miljö, och de val jag har tagit så långt i mitt liv. Man påverkar sin egen personlighet genom de val man tar. Och uppfattningen att människan har fri vilja är grundat i filosofi och psykologi. Det som ger oss fri vilja är det konceptuella medvetandet. Detta skiljer oss från djuren som bara har ett perceptuellt medvetande. Människan är inte bara medveten om omvärlden; människan är även självmedveten och kan analysera och reglera sina egna kognitiva processer. Detta ger oss fri vilja, som i sin mest grundläggande form är valet att tänka eller inte tänka.

Behaviorismen är bara en av många riktningar inom psykologin, och den är inte en korrekt eller fullständig teori om människans natur och beteende eftersom den utesluter det konceptuella medvetandets betydelse. Och vad som ?gäller? sen 100 år är irrelevant. Människan trodde i tusentals år att jorden är platt. Biologi, miljö och fri vilja; man måste ta hänsyn till alla dessa 3 variabler för att förstå människan.

Det är determinismen som är motsägelsefull. Om allt är determinerat kan du inte veta om dina åsikter är korrekta, för då är du determinerad att tycka det du tycker. Om dina tankar är determinerade kan du inte tänka självständigt, och då kan du inte göra några oberoende bedömningar. Och då kan du inte bedöma om dina egna åsikter är korrekta. Att påstå att determinismen är sann blir därmed en självmotsägelse. Om du inte kan tänka självständigt kan du inte veta om determinismen är korrekt eller inte. Därför är alla argument för psykologisk determinism motsägelsefulla. Utan förmågan att tänka självständigt och göra oberoende bedömningar är vetenskap omöjligt, och därför är det omöjligt att vetenskapligt bevisa att determinismen är sann. Detta innebär även att behaviorismen är en pseudo-vetenskap.

Följande citat är från Nathaniel Brandens bok; The Psychology of Self-Esteem:

?Knowledge consists of the correct identification of the facts of reality; and in order for man to know that the contents of his mind do constitute knowledge, in order for him to know that he has identified the facts of reality correctly, he requires a means of testing his conclusions. The means is the process of reasoning?of testing his conclusions against reality and checking for contradictions. But this validation is possible only if his capacity to judge is free?i.e. nonconditional (given a normal brain). If his capacity to judge is not free, there is no way for a man to discriminate between his beliefs and those of a raving lunatic.? S.54

?If the advocates of determinism insist that their choice to think and their acceptance of reason is conditional, dependent on factors outside their control?which means: that they are not free to test their beliefs against the facts of reality?then they cannot claim to know that their theory is true; they can only report that they feel helpless to believe otherwise.? S.54-55

?Those who propound determinism must either assert that they arrived at their theory by mystical revelation, and thus exclude themselves from the realm of reason?or they must assert that they are an exception to the theory they propound, and thus exclude their theory from the realm of truth.? S.56