I följande resonemang utgår jag från kristendom.
Antagenden:
1) En människa kommer antingen till helvetet eller till himlen efter sin död.
2) En EJ kristen människa kommer till helvete efter sin död.

Är det inte ondskefullt att skicka människor till helvetet som aldrig hört talas om att det finns kristendom? Tex människor som levde innan kristendomen spreds över världen.

Ta de som växer upp i ett religiöst samhälle, där familjen, alla vänner, lärare, förebilder mm är djupt troende i samma religion. Om religionen inte är "rätt" religion, är det inte ondskefullt att kräva att de ska inse att det alla tror på är fel , och att de måste konvertera till kristendom för att få en chans till himlen.

Om mina antaganden stämmer hamnar en majoritet av alla människor som dör i helvetet, då de inte är kristna. För att inte tala om fördelningen av de som redan hamnat i himlen eller helvetet. Antalet i himlen bör vara en bråkdel av de som skickats till helvetet.
Därhör tycker jag Gud verkar vara tämligen oförlåtande och grym. Och då räknar jag inte med alla de farsoter vi drabbas av här på jorden. För vem bryr sig om det. Livet är ju kort, ett ögonblick, om man jämför med en evighet i himlen.

När så enormt många fler skickas till helvetet, med vilken rätt anser då jag att jag förtjänar hamna i himlen? Är jag per automatik en bättre människa för att jag är född i en kristen familj, än den som inte är det, och som kanske aldrig kommer i kontakt med kristendom innan sin död.
Svaret är Nej. Och jag väljer hellre tro på en värld utan gud. Även om jag inte kan bevisa att han inte finns tänker jag inte slösa tid på att vara religiös. Tiden mellan min födelse och min död ser jag som min enda möjlighet att skapa min egen himmel, i form av vänner och familj jag tycker om, och gärna en känsla av att ha bidragit med något gott i denna värld.

Om nu gud ändå skulle finnas, och väljer att inte förlåta mig. Då anser jag han är ond, och tänker vara glad varje ögonblick i helvetet att jag inte stödde honom.


Ps För mig får ni tro på vad ni vill, jag dömer ingen
Pps men ge mig gärna motargument.

Allvarligt talat, när det kommer till kritan tror jag inte någon tror på detta med "himmel o helvete". Man kanske påstår så, men skulle frågan spetsas till så kommer den sortens övertygelse på skam. Det var ett iskallt konstaterande va? Helt utan reträtt vägar.
mvh
hemipanter

Får det inte stora konsekvenser om man som kristen väljer att bortse från "himmel o helvete"? Vad innebär det för tex syndernas förlåtelse och vad händer med själen när man dör? Om själen inte har nånstans att ta vägen, kan den verkligen finnas?
Att idag bortse från himmel o helvete, efter att kyrkan så hårt drivit på att människor måste ha rätta tron för att hamna på "rätt" ställe. Är inte det ett stort steg mot att även bortse från tron på gud?
Den som känner sig säker på att det inte finns en himmel o helvete menar väl samtidigt att alla påvar som nånsin funnits haft fel?
Funderar på vad det skulle få för konsekvenser för religionens trovärdighet om dagens påve gick ut med att man haft fel

[Ändrad 2011-04-25 av Thermal]

Barn som dog innan de hann döpas hamnade förut i Limbo ett slags väntrum mella himmel och helvete som man införde på 1200-talet i väntan på att hitta ett svar på vad man skulle göra med dom. Samma öde torde också ha drabbat alla som aldrig hört tals om kristendomen, inculsive de som inte har förmågan att tro, mentalt efterblivna och individer besatta av idén att någon guddom inte existerar. Gränserna är lite flytande

Limbo blev officiellt avskaffat 2007
http://www.religionnewsblog.com/16159/pope-to-end-doctrine-o...

Den nuvarande positionen är jag mer osäker på. Det tycks mig som man i de mer moderna varianterna har avskaffat helvetet och att valet nu står mellan ett evigt liv i paradiset och ingent alls.

Quote: Originally posted by Morlac

Får det inte stora konsekvenser om man som kristen väljer att bortse från "himmel o helvete"? Vad innebär det för tex syndernas förlåtelse och vad händer med själen när man dör? Om själen inte har nånstans att ta vägen, kan den verkligen finnas? Att idag bortse från himmel o helvete, efter att kyrkan så hårt drivit på att människor måste ha rätta tron för att hamna på "rätt" ställe. Är inte det ett stort steg mot att även bortse från tron på gud? Den som känner sig säker på att det inte finns en himmel o helvete menar väl samtidigt att alla påvar som nånsin funnits haft fel? Funderar på vad det skulle få för konsekvenser för religionens trovärdighet om dagens påve gick ut med att man haft fel

Det gör att argumenten får sig en törn men annars blir det inga konsekvenser.

Det är ju många kristna argument som är mer av bildspråk än vad det kan tas på orden. Syndernas förlåtelse är som jag ser det att man inte mentalt kan ställas till svar för handlingar som man omöjligt hade kunnat förstå konsekvenserna av. (Men man får självfallet ta de fysiska konsekvenserna).


Om vi tänker oss en själ så är det rimligt att detta är "jaget", själen är därför inget "man har" utan "man är".

Det finns bara en väg till paradiset, det är att ordna vår tillvaro här så den blir till ett paradis. Ett sådant tillstånd byggs inte med att någon delar ut "sydernas förlåtelse" eller att man tror på rätt sätt.

Visst, alla påvar har haft fel.