Hej Nemora, och välkommen till detta forum.

Själv har jag efter diverse funderande kommit fram till att jag är ateist på grund av att jag är naturalist, men ateism är inte naturalism och det går ju att vara ateist även om man tror på det övernaturliga. Däremot har jag svårt att tänka mig att man kan vara teist och förneka de övernaturliga, men det kanske går på något sätt.

För mig betyder ordet "gud" en varelse som är övernaturlig och som ingriper i världens skeenden genom mirakler. Eftersom jag tror att världen är en enhet och att inget kan ske som inte sker i enlighet med naturens lagar är såväl en övernaturlig värld som mirakler omöjliga för mig.

Det är mycket möjligt att det finns naturlagar, naturkrafter och till och med varelser som mänskligheten inte känner till idag, men upptäkten av sådana säger inte emot min världsbild. Dessa varelser, krafter eller lagar är ju i så fall lika naturliga som de vi känner till.

Det är också viktigt att komma ihåg att även om det säkert finns naturlagar som ännu är oupptäckta gör inte det att man kan tro på t.ex kristallhealing, slagrutor eller liknande eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis på att dessa påstådda krafter verkligen existerar. Teoretiskt sett skulle slagrutor kunna fungera, men utan bevis kan jag inte tro på det.

Inte heller betyder det att det finns krafter eller lagar som är ouppnåeliga för mänskligheten. Att vi inte känner till dem betyder inte att de inte går att känna till, bara att vi inte har nått (och förmodligen aldrig kommer att nå) "the end of science". Ju mer vi lär oss om omvärlden, desto mer inser vi att vi inte vet, så ju fler lagar och krafter vi upptäcker, desto fler lagar och krafter inser vi att det finns kvar att upptäcka. Man kan se det som en cirkel som hela tiden växer. I cirkeln finns vår samlade kunskap och utanför finns vår okunskap. Ju större cirkeln blir, desto större blir omkretsen, och ju större blir vår kontaktyta mot det ännu okända.

Men det okända är just okänt. Det vi inte vet har vi ingen kunskap om. Därför blir det lite ironiskt när somliga använder det som argument för att de har någon speciell kunskap (t.ex om slagrutor) trots att de inte kan bevisa att slagrutor fungerar.

Vad gäller det du kallar "livsgnistan" skulle jag väl snarare kalla det "jaget" eller "medvetandet". Det tror jag är en produkt av hjärnan. Jag tror inte det är on-off, utan olika varelser har det i olika hög grad. Människan är inte fullkomlig på den punkten, utan jag tror att vi kan utveckla våra medvetanden och bli ännu mer medvetna om oss själva och avgränsningen med omvärlden. De "högre" a[Censored]a har det i högre utsträckning än andra djur, och en hund har det i högre utsträckning än en fisk, som i sin tur har mer av medvetandet än en amöba. Men människan är inte "toppen på utvecklingen", utan den kan säkert gå ännu längre.